Att värma ömma muskler kan vara rätt eller fel åtgärd – men när det är rätt har det en viktig funktion. Värmen drar blodceller till det drabbade området, och dessa celler bidrar med näring, transporterar bort avfallsprodukter och bekämpar infektioner.
När någon lider av ömma muskler kan hen få motsägelsefulla råd. Vissa säger att man ska använda kalla kompresser, andra rekommenderar värme. Vad är egentligen rätt? Svaret är: båda delarna – men vid olika tidpunkter och av olika skäl. Låt oss titta närmare på vad som faktiskt händer i kroppen.
Fysiken erbjuder oss en mycket enkel princip: värme ökar den kinetiska energin, medan kyla minskar den. Enkelt uttryckt – ju varmare något är, desto snabbare rör sig dess beståndsdelar. När det gäller skador handlar det om cellrörelser. Ibland vill vi ha mer cellaktivitet för att läka skadan, och ibland vill vi ha mindre.
Värme gör alltså två saker. Den ökar cellaktiviteten i området och vidgar blodkärlen, vilket leder mer blod till platsen.
Om en del av kroppen skadas skickar kroppen in alla sina "trupper" till platsen. I kroppens fall är trupperna blodceller. Cellerna städar upp området – till exempel äter vita blodkroppar bakterier och resterna av skadade celler. Cellerna levererar dessutom näring. Efter en skada arbetar kroppen hårt med att reparera området, vilket kräver extra energi. Blodet förser de hårt arbetande cellerna med den näring de behöver.
Cellerna fungerar även som transportörer och fraktar infekterat material till lymfknutorna, där det förstörs. Om infektionen är hanterbar kommer ett ökat blodflöde att effektivisera denna transport.
Efter den akuta skadefasen drar kroppen tillbaka sina trupper – immunsystemet har många andra fronter att kämpa på. Men vi kan vilja hålla aktiviteten koncentrerad till området för att snabba på återhämtningen. Det är en av anledningarna till att vi använder värme – för att locka fler blodceller till platsen och hålla ämnesomsättningen hög.
Under vissa förhållanden kan is också minska mängden infektion. Om rörelsen i vävnaden minskar bildas färre nya infekterade celler, och transporten av celler begränsas så att infektionen hålls mer lokaliserad.
Ett av kroppens mål efter en skada är att svullen ut de lokala vävnaderna genom att fylla dem med vätska och immobilisera området, vilket förhindrar ytterligare skada. Tyvärr kan svullnaden bli just immobiliserande – och därmed obekväm och besvärlig. Därför rekommenderar läkare ofta att man lägger is på en färsk skada, eftersom isen minskar svullnaden.
Överansträngda muskler kan göra ont av två skäl. För det första kan det finnas små mikrosprickor i vävnaden, och för det andra kan en viss kemikalie ansamlas i musklerna. Vid mikrosprickor ska man först applicera is och därefter värme. Rör det sig om ömhet som börjar en dag eller så efter träningen, beror den troligen på mjölksyra – en biprodukt som bildas när glykogen, muskelns energikälla, bryts ner. Det finns bara en sak att göra åt mjölksyran: att få bort den ur musklerna. Massage kan hjälpa, men framför allt behövs värme – inte is.
Sammanfattningsvis: handlar det om en skada, applicera först is och efter 20 minuter till en timme värme. Är det bara fråga om muskelömhet ska området ges allt blod det kan använda – locka dit blodet genom att värma området.
Denna information gäller muskelbelastning och andra enklare skador. Vid andra besvär eller osäkerhet – kontakta alltid din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online