1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Pectoralis Major Rivning: Symptom, Orsaker, Klassificering och Behandlingsalternativ

Pectoralis Major Rivning

En ruptur av pectoralis major-senen (vanligtvis vid humerusinfästning) eller muskelbuk. Sällsynt men ökar med styrketräning. 90 % sker hos män 20–50 vid bänkpress (excentrisk fas).

Anatomi

  • Två huvuden: klavikulärt (övre) och sternokostalt (nedre). Sammanfogas till platt sen som fäster på lateral läpp av bicipital groove.
  • Funktioner: horisontell adduktion, intern rotation, axelsträckning/adduktion.

Skademechanism

  • Kraftfull excentrisk kontraktion med arm abducerad/externalt roterad (botten av bänkpress).
  • Direkt trauma (fotboll, brottning).
  • Steroid användning → senförsvagning (kolagenförändringar).

Symtom

  • Plötslig "rev" eller "knack" känsla i bröst/axelhåla.
  • Omedelbar smärta, svaghet, oförmåga att pressa.
  • Ekchymos: bröst, övre arm, underarm (tyngdkraft spårar blod).
  • Svullnad, deformitet: "sjunket" bröst, axellhålsfullhet (retraherad muskel).
  • Palperbar defekt vid seninfästning.

Klassificering (Tietjen)

  • Typ 1: Senavulsion från humerus (mest vanlig, bäst kirurgisk kandidat).
  • Typ 2: Muskel-sen-övergångsrivning.
  • Typ 3: Muskelfibrer rivning.
  • Typ 4: Muskelavulsion från bröstben (sällsynt).

Diagnostik

  • Klinisk: anamnes, ekchymos, deformitet, svaghet vid motstådd adduktion/IR.
  • MRI (guldstandard): bekräftar lokalisation, grad, retraktion.
  • Ultraljud: dynamiskt, billigare, operatörsberoende.

Behandling

Icke-operativ

  • Indikerat: Typ 3/4, låga krav-patienter, äldre, hög kirurgisk risk, partiella rivningar.
  • Protokoll: Tjock 2–3 veckor → passiv ROM → aktiv → progressiv styrka vid 12 veckor.
  • Resultat: 10–20 % styrkebrist, kosmetisk deformitet, möjliga kramper.

Operativ (Föredras för Aktiva, Typ 1/2)

  • Tidpunkt: Akut (<2–3 veckor) bäst; kronisk möjligt med transplanter.
  • Teknik: Suture anchors, ben-tunnlar, eller kortikala knappar. Reparation till anatomisk fotavtryck.
  • Rehab: Skyddad 6 veckor → progressiv ROM/styrka → återgång till sport 5–6 månader.
  • Resultat: 90 %+ återgång till pre-skadanivå; nära normal styrka.

Rehabiliteringsfaser

  • Fas I (0–6 veckor): Skydda reparation. Tjock, passiv ROM (flektion <90°, ER <30°), skuldrebladsställning.
  • Fas II (6–12 veckor): Aktiv ROM, submax isometriskt, skuldrebladsstyrka.
  • Fas III (3–4 månader): Progressiv resistans (band → hantlar), stängd kedja.
  • Fas IV (4–6 månader): Plyometri, sportsspecifik, return-to-play-kriterier.

Förebyggande

  • Balanserad push/pull-programmering.
  • Excentrisk kontroll på bänk (3-sekunders sänkning).
  • Undvik överdriven ROM (rör bröst med tung last om axelsträckning begränsad).
  • Begränsa steroid användning.
  • Progressiv överbelastning – inget ego-lyft.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online