Inandning (inspiration) kräver att bröstkorgen utvidgas så att luft kan strömma ner i lungorna. Detta möjliggörs av flera samverkande muskler som delas in i huvudsakliga inspirationsmuskler samt accessoriska (bihjälpande) muskler. Här går vi igenom vilka de viktigaste är och hur de fungerar.
Diafragma (mellangärdet) är den absolut viktigaste inspirationsmuskel och ansvarar för större delen av luftvolymen som tas upp vid varje andetag.
- Muskelkontraktionen gör att diafragman drar ihop sig och plattar till, vilket sänker den och utvidgar brösthålan i vertikal led.
- Den innerveras av frenikusnervarna (nervus phrenicus), med rotsegment C3–C5 i ryggmärgens halsregion.
De externa (yttre) interkostalmusklerna ligger mellan revbenen och arbetar tillsammans med diafragman för att effektivisera inandningen.
- De drar ihop sig och lyfter revbenen uppåt och utåt, vilket ökar bröstkorgens volym både framåt och åt sidorna.
- De innerveras av interkostalnerverna (nervi intercostales), med rotsegment T1–T11.
De accessoriska musklerna aktiveras normalt endast vid ökad andningsansträngning – till exempel under fysiskt arbete, träning eller vid andnöd (respiratorisk distress).
- Bland dem finns musculus sternocleidomastoideus, som lyfter bröstbenet och nyckelbenet.
- Scalenumusklerna (muskuli scaleni) på halsens sidor höjer de två översta revbenen.
- Musculus pectoralis minor bidrar genom att lyfta de övre revbenen när skulderbladen är fixerade.
Diafragman är inspirationens huvudmotor, medan de externa interkostalmusklerna stöttar genom att vidga bröstkorgen. Vid behov, exempelvis vid hård träning eller nedsatt lungfunktion, trär de accessoriska musklerna i halsen och bröstet in för att ytterligare öka luftflödet. En god kännedom om dessa musklers funktion är grundläggande inom anatomi, sjukgymnastik och medicin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online