Stimuleringsfrekvensen har en avgörande betydelse för hur mycket kraft som genereras av isolerade skelettmuskler, särskilt när frekvensen ökas så att muskelryckningarna inte hinner slappna av helt mellan kontraktionerna.
När stimuleringsfrekvensen ökar ökar även den kraft som muskeln alstrar. Detta beror på att muskelfibrerna kan rekrytera fler motoriska enheter och dra ihop sig med större kraft. Vid upprepade stimuli summeras de mekaniska svaren, vilket leder till en kraftigare sammandragning än vid enstaka ryckningar – ett fenomen som kallas summation.
Men när stimuleringsfrekvensen blir för hög hinner muskelfibrerna inte slappna av helt mellan kontraktionerna. Detta kan i förlängningen leda till en minskad kraftalstring, eftersom muskelfibrerna blir trötta. Utan tillräcklig återhämtning mellan impulserna sjunker muskelns förmåga att producera kraft över tid.
Sambandet mellan stimuleringsfrekvens och kraftutveckling kan illustreras med en ryckningskurva, som visar muskelns kraftutgång vid olika stimuleringsfrekvenser. Kurvan uppvisar initialt en brant ökning av kraftutgången i takt med att frekvensen stiger. Vid högre frekvenser planar dock kurvan ut och börjar därefter avta. Orsaken är att muskelfibrerna inte längre hinner slappna av fullständigt mellan kontraktionerna, vilket begränsar den totala kraft som kan utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online