De tunna filamenten i en muskel byggs huvudsakligen upp av proteinet aktin. Aktinmolekylerna polymeriseras – det vill säga kopplas samman i långa kedjor – och bildar därigenom en tråd med dubbelhelixstruktur. Tillsammans med de tjocka filamenten (som består av myosin) utgör de tunna filamenten grunden för muskelns förmåga att dra ihop sig.
Varje aktinmonomer är polär och har en så kallad plusände (+) samt en minusände (−). När det tunna filamentet byggs upp sker detta på ett ordnat sätt: monomerernas plusändar pekar bort från sarkomerens mitt. Sarkomeren är muskelns minsta funktionella enhet, och denna riktade organisation är avgörande för hur filamenten kan glida in i varandra under kontraktionen.
Utöver aktin innehåller de tunna filamenten även viktiga reglerproteiner:
Tropomyosin – ett långsträckt protein som ligger spiralformat runt aktintråden och täcker de bindningsställen där myosin normalt skulle fästa.
Troponin – ett proteinkomplex som sitter fast vid tropomyosinet och fungerar som en kalciumkänslig brytare.
När en nervsignal utlöser frisättning av kalciumjoner i muskelcellen binder dessa till troponin, vilket får tropomyosinet att flytta sig och blotta bindningsställena. Myosinhuvudena kan då greppa tag i det tunna filamentet, och den kraftdragning som följer – den så kallade glidfilamentmekanismen – leder till att muskeln drar ihop sig. När kalcium åter tas upp i cellen återgår systemet till vila.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online