Även om få alkoholister överväger alternativet kan en vårdperiod på en rehabiliteringsklinik erbjuda den sista verkliga chansen att bearbeta både de fysiska och psykiska trauman som sjukdomen medför. De flesta program bygger på den tolvstegsmodell som Anonyma Alkoholister (AA) förespråkar, vilken beskriver en tydlig handlingsplan mot återhämtning. Metoderna för att nå målet varierar dock kraftigt – men det centrala syftet, att främja en helhetsinriktad förändring av attityder och beteenden, förblir detsamma.
Den traditionella definitionen av slutenvård för rehabilitering avser behandling och avgiftning från alkoholism. I praktiken har begreppet kommit att omfatta heltidsvistelse för alla former av rehabiliterande behandling, som i genomsnitt varar i 28 dagar. Uppskattningsvis kämpar 23,6 miljoner amerikaner med alkohol- eller drogberoende, men endast cirka 10 procent väljer att gå in i ett slutenvårdsprogram.
Avgiftningen inleds alltid med en första bedömning av patientens medicinska bakgrund och personlighet. Beroende på hur länge och hur allvarligt patienten har missbrukat alkohol kan avgiftningsprocessen ta mellan tre och 14 dagar att genomföra. Processen kan kompletteras med läkemedel som lindrar abstinensbesvär – exempelvis bensodiazepiner – samt preparat som ska hindra patienten från att återgå till drickandet, såsom Antabuse (disulfiram).
Många slutenvårdsprogram baserar sitt terapeutiska arbete på den tolvstegsmetod som Anonyma Alkoholister var först med att utveckla. Inom ramen för metoden ska patienten erkänna sin maktlöshet inför alkoholen, söka stöd hos en högre makt och gottgöra dem som han eller hon har skadat. Denna metod kallas beteenderehabilitering och fokuserar på att lära patienten konkreta tekniker för att bryta det psykologiska beroendet av alkohol.
Alla alkoholister trivs inte med tolvstegsmodellen. Vissa kliniker bygger i stället sin verksamhet på Self Management and Recovery Training (SMART-programmet), som utgår från idén att varje människa finner sin egen väg till återhämtning. Patienterna lär sig strategier för att dämpa suget efter alkohol, hantera tankar och känslor mer effektivt samt balansera behovet av omedelbar belöning mot andra långsiktiga mål i livet.
Svårighetsgraden av beroendet avgör hur lång en genomsnittlig behandlingsvistelse blir. Korttidsavgiftning och stabilisering kan ske på fem till sju dagar, medan långtidsrehabilitering i genomsnitt varar 60 till 90 dagar. Ett centralt mål med behandlingen är att hjälpa den beroende att inse hur beteendet har påverkat omgivningen. Detta är särskilt angeläget för patienter med kombinerat alkohol- och drogberoende, som utgör 18 procent av alla programintagningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online