Drogberoende påverkar inte bara den missbrukande personens liv, utan även familjens och vännernas. Eftersom drogbruk och val av substans varierar från individ till individ varierar också risken för att utveckla ett beroende. Ju oftare bruket blir, desto större blir chansen att hamna i beroende. Varje drog har olika beroendeframkallande komponenter – vissa psykologiska, vissa fysiska och vissa en kombination av båda. Även om psykologiskt beroende är extremt svårt att övervinna kan det fysiologiska beroendet, eller en kombination av de två, vara ännu värre.
Att definiera fysiologiskt drogberoende är svårt eftersom det inte finns någon förklaring som helt täcker fenomenet. Encyclopedia Britannica beskriver det som "den tidsperiod då en beroendeperson plötsligt berövas ett ämne som kroppen har utvecklat ett fysiskt beroende till, vilket utlöser en rad reaktioner vars intensitet beror på mängden och hur länge drogen har använts". Fysiologiskt beroendeframkallande droger inkluderar, men är inte begränsade till, heroin, opioider, vissa receptbelagda läkemedel och cigaretter.
Ju längre någon använder en beroendeframkallande drog, desto mer beroende blir kroppen av den. Man tror att centrala nervsystemet är ansvarigt för obehaget som uppstår när kroppen begär efter drogen. När denna period inleds korrelerar med hur ofta drogen använts. Om drogen inte intas inom en viss tid börjar användaren snart uppleva fysiskt obehag.
Symtomen inkluderar bland annat darrningar, frossa, kraftiga värk och smärtor, sömnsvårigheter, oro, depression samt i vissa fall hallucinationer eller psykos. Vid allvarligt fysiskt beroende krävs medicinsk vård. På grund av stora mängder kräkningar och kallsvettning kan den beroende snabbt bli uttorkad. Dessutom kan smärtan från darrningar och värk bli så svår att personen i praktiken blir orörlig.
Abstinensbesvären som det fysiologiska beroendet skapar förstärker den redan befintliga psykologiska komponenten av beroendet. De två samverkar därmed hand i hand och skapar ett så starkt begär att fortsätta använda drogen att många beroende gör vad som helst för att få tag på den. Även om psykologiskt beroende i sig inte är livshotande, förvärrar det kroppens längtan efter drogen och kan därmed leda till allvarliga medicinska problem som kräver vård.
När abstinenssymtom väl har börjat tenderar de att öka i både intensitet och frekvens. Vid svåra abstinensbesvär krävs vanligtvis medicinering. Att söka sig till en akutmottagning är nödvändigt, eftersom läkare där kan administrera andra läkemedel som motverkar de symtom användaren upplever. National Institute on Drug Abuse anger att "de medicinska behandlingar som används vid fysiologiskt drogmissbruk baseras på de som används för att behandla heroinberoende". Dessa inkluderar bland annat metadon, buprenorfin, en rad lugnande medel som verkar på centrala nervsystemet (för att lindra begär och darrningar) samt den nyare medicinen Suboxone. Tyvärr är detta bara första steget för att sluta med fysiologiskt beroendeframkallande droger.
Självklart är det bästa sättet att undvika fysiskt beroende att inte använda droger som bär på den risken. Om någon redan har utvecklat ett beroende är det avgörande att hen omedelbart söker medicinsk vård för att kunna sluta. Medicinering för att lindra abstinensen är dock bara början – abstinenssymtom kan pågå i flera dagar. Det finns gratis kliniker som erbjuder hjälp till dem som inte har råd med de mediciner och den rådgivning som behövs för att besegra beroendet. Att kontakta din lokala vårdcentral eller folkhälsoklinik är ett utmärkt sätt att hitta närmaste gratis beroendevårdscenter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online