Spelberoende – symptom, konsekvenser och behandling

Vad är spelberoende?

Spelberoende, som också kallas patologiskt eller tvångsmässigt spelande, är en beroendeproblematik som drabbar en relativt liten del av befolkningen. Enligt National Council on Problem Gambling (NCPG) har upp till 86 procent av amerikanerna spelat någon gång under sin livstid, men endast cirka 1 procent bedöms ha ett spelberoende.

Spelberoende är dock långt mer än ett rent ekonomiskt problem. Det kan påverka såväl privatlivet och familjelivet som arbetslivet, samtidigt som det kan förorsaka eller förvärra känslomässiga besvär som depression och ångest.

Vad kännetecknar problemspelande?

Enligt NCPG talas det om problemspelande när spelandet negativt påverkar en eller flera delar av spelarens liv, exempelvis arbetet, familjen och de personliga relationerna. Begreppet omfattar också det tillstånd som kallas "patologiskt" eller "tvångsmässigt" spelande – en progressiv beroendesjukdom som fortsätter att förvärras tills den drabbade söker behandling.

Olika grader av spelproblem

Även om bara 1 procent av amerikanerna anses vara patologiska eller tvångsmässiga spelare, har ytterligare 2–3 procent problemspelande. Problemspellare uppfyller inte alla kriterier för patologiskt spelande, men uppvisar ett eller flera symtom och får problem på grund av sitt spelande.

Patologiskt spelande känns i stället igen på flera tydliga symtom:

• Att spela längre än planerat
• Att spela tills pengarna tar slut
• Att förlora sömnen på grund av spelandet
• Att använda pengar till spel i stället för räkningar
• Misslyckade försök att sluta spela
• Att bryta mot lagen, eller överväga att göra det, för att kunna spela
• Att låna pengar för att finansiera spelandet
• Att känna sig deprimerad, självmordsbenägen eller ångerfull efter spelandet
• Att spela för att få ihop pengar till räkningar

Patologiska spellare fortsätter att spela trots de allvarliga negativa konsekvenserna för sitt eget liv.

Konsekvenser av spelberoende

Spelberoende kan få långtgående effekter, både för den drabbade själv och för människorna i omgivningen. Enligt New York State Office of Alcoholism and Substance Abuse Services kan barn till problemspellare utsättas för misshandel och försummelse till följd av föräldrarnas spelproblem.

En majoritet av problemspellare drabbas av depression, och många begår brott för att kunna fortsätta spela. Dessutom uppskattar NCPG att 20 procent av problemspellare gör suicidförsök – vilket ger spelberoende en högre suicidfrekvens än någon annan form av beroende.

Behandling och hjälp

Det finns flera vägar till behandling för spelberoende, däribland självhjälpsgruppen Gamblers Anonymous samt olika behandlingshem och alternativ för sluten vård. Enligt NCPG beror valet av rätt behandlingsprogram på den enskilda spelarens behov.

Fundera bland annat på om programmet anställer certifierade spelrådgivare – personer som har genomgått utbildning i behandling av spelproblematik och blivit certifierade av en nationell eller regional behörighetsorganisation. Ta reda på om programmet dessutom täcker alla de områden i livet som kan påverkas av spelberoende, exempelvis medicinska besvär, annat missbruk, psykisk ohälsa, ekonomisk rådgivning samt socialt och existentiellt stöd.

Vanliga missuppfattningar

Ingen specifik speltyp – vare sig bordskortspel eller videospelautomater – är mer benägen att orsaka spelberoende än en annan. Spelberoende uppstår i stället för att spelaren inte kan kontrollera sitt beteende.

Problemspellare behöver heller inte spela dagligen för att spelandet ska betraktas som beroendeframkallande. Även perioder av intensivt spelande kan enligt NCPG få negativa ekonomiska och känslomässiga konsekvenser för den drabbades privatliv.