För inte så länge sedan användes begreppet "beroende" för att beskriva tillståndet hos personer som inte kunde kontrollera sin konsumtion av alkohol eller droger. Under det senaste decenniet har detta ord i allt högre grad ersatts av "kemiskt beroende", ett begrepp som bättre återspeglar hur starkt den fysiska komponenten i tillståndet är. Kemiskt beroende är en progressiv sjukdom som involverar både psyket och kroppen.
Kemiskt beroende är ett tillstånd där en individ inte längre kan sluta eller kontrollera sitt drickande. Tillståndet förvärras successivt över tid: ju mer en person ägnar sig åt beteendet, desto mer beroende blir kroppen av alkoholens effekter. Det är i denna växelverkan mellan kropp och beteende som sjukdomsprocessen tar rot. Efter långvarigt bruk blir personens psyke och kropp så småningom oförmögna att fungera normalt utan alkohol i systemet.
I början väljer många att dricka av sociala skäl eller som ett sätt att "ta udden av" en stressig händelse eller situation. Även om detta kan kännas hjälpsamt i stunden, registrerar hjärnans processer denna omedelbara lindring. Nästa gång en stressig situation uppstår minns hjärnan den snabba lättnad som alkoholen erbjöd. Hjärnans belöningscentra är utformade för att söka efter alla tänkbara lösningar när kroppen eller psyket står under press – och individer som är benägna att utveckla beroende fastnar lätt vid just denna omedelbara form av lindring.
Den omedelbara lindringen som alkohol ger uppstår genom dess effekter på centrala nervsystemet. Signalsubstanser i hjärnan, så kallade neurotransmittorer, ansvarar för att reglera alla processer som äger rum i kroppen. Dopamin är den kemikalie som är kopplad till känslan av eufori och berusning. Ämnena i alkohol ger liknande effekter som dopamin. Med tiden blir dopaminreceptorerna oförmögna att utsöndra detta ämne på egen hand. Det är vid denna punkt som hjärnan blir beroende av alkoholens effekter – beroendet har blivit fysiskt, och det är här sjukdomsprocessen egentligen börjar.
Sjukdomsprocessen vid kemiskt beroende följer ett förutsägbart cykliskt mönster i personens vardag. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) identifierar tre stadier i beroendeprocessen: fixering/förväntan, binge/berusning samt abstinens/negativ effekt. Dessa stadier beskriver de fysiska och mentala processer som äger rum varje gång en person dricker. Fixering och förväntan är det sinnestillstånd som drivs fram av kroppens begär. Binge och berusning representerar själva drickandet, som stillar kroppens craving efter alkoholens verkningar. Abstinens och negativ effekt beskriver hur kropp och psyke reagerar när alkoholens effekter klingar av.
När kemiskt beroende fortsätter att försämra hjärnans funktionsförmåga börjar även andra system i kroppen att svikta. Alkohol påverkar de centra som reglerar rörelser och motorik, men dessa områden styr även processer som matsmältning, ämnesomsättning och blodsockernivåer. Allteftersom hjärnan blir mer beroende av alkohol försvagas dess förmåga att reglera kroppens funktioner. Efter många års drickande kan kroppens kemi ha förändrats permanent i den mån att medicinska tillstånd börjar utvecklas. Vid denna punkt har kemiskt beroende blivit en fullt utvecklad sjukdom som kommer att fortsätta förvärras så länge alkoholkonsumtionen pågår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online