Sedan 1977 har American Cancer Society uppmuntrat amerikaner över hela landet att sluta röka under en dag – tredje torsdagen i november varje år – som en del av evenemanget Great American Smokeout. Från och med 1980-talet började delstatliga och lokala myndigheter aktivt motverka rökning genom att förbjuda rökning på arbetsplatser och restauranger samt höja skatterna på cigaretter.
Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) bör en antirökningskampanj ha flera tydliga mål: förebygga att unga börjar röka, främja rökavvänjning, utbilda allmänheten om de hälsorisker som rökningen medför, införa politiska åtgärder som påverkar sociala normer samt rikta sig till befolkningsgrupper där rökningen är mer utbredd. Nedan går vi igenom de fem mest centrala målen i detalj.
De flesta som börjar röka gör det under tonåren, vilket gör den här åldersgruppen till ett avgörande mål för varje antirökningskampanj. I CDC:s National Youth Tobacco Survey från 2006 rapporterades att 25,6 procent av alla gymnasieelever i USA använde en tobaksprodukt, främst cigaretter.
Budskap om rökningens faror når unga via webbplatser, reklamkampanjer, kändisar samt utbildningsprogram i skolan och lokalsamhället. En framgångsrik kampanj låter tonåringar själva delta i utformningen av budskapen och erbjuder program som leds av jämnåriga – något som ofta ökar trovärdigheten och engagemanget betydligt.
Ett av kampanjens viktigaste mål är att hjälpa dem som redan är beroende att sluta röka. Samtliga 50 delstater i USA erbjuder telefonrådgivning för rökavvänjning. Den federala regeringen sponsrar exempelvis linjen 1-800-QUIT-NOW, som hjälper rökare att sätta ett datum för rökstopp och därefter följer upp med rådgivningssamtal vid tre eller fler tillfällen, med en längd på 15 till 40 minuter per samtal.
Utöver telefonstödet är det också viktigt att marknadsföra fysiska rökavvänjningsprogram och göra dem ekonomiskt överkomliga för alla, eftersom tillgängligheten ofta avgör hur många som faktiskt söker hjälp.
Masmedial reklam är ett effektivt verktyg för att sprida kunskap om farorna med både aktiv rökning och passiv rökning. För att kampanjer ska ge resultat behöver programmen vara heltäckande, långsiktiga och ansvarsfulla i sin uppföljning.
Minnesota och New York är talande exempel: när dessa delstater lade ner sina mediekampanjer mot rökning ökade andelen rökare i befolkningen igen. Det visar tydligt att kontinuitet är avgörande – kortvariga insatser ger inte bestående effekter.
Många delstater stiftar lagar som gör rökning mindre acceptabelt och dyrare, exempelvis genom rökförbud på offentliga platser och höjd försäljningsskatt på cigaretter. Lagar kan också begränsa ungas tillgång till tobak genom skärpta straff för den som säljer tobak till minderåriga. Tillsammans bidrar dessa åtgärder till att förändra sociala normer kring rökning på samhällsnivå.
För att uppnå störst effekt bör en antirökningskampanj nå de kulturella grupper där andelen rökare är högst. Det kräver datainsamling inom lokalsamhällen samt utveckling av kulturellt anpassade budskap och program.
Lokala hälsovårdsmyndigheter och samhällsbaserade organisationer bör samordna genomförandet av insatser som påverkar de sociala normerna kring rökning. När budskapen känns relevanta och respektfulla för målgruppen ökar chansen att de faktiskt leder till förändring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online