Avgiftning är det första steget i återhämtningsprogrammet för den som vill övervinna ett beroende av alkohol. Begreppet avgiftning syftar på processen då kroppen renar sig själv från gifterna i alkoholen. När alkoholen lämnar kroppen drabbas personen av abstinens, eftersom kroppen har blivit beroende av substansen. Avgiftning är en del av återhämtningen, men själva återhämtningen är en betydligt längre process som ofta pågår under hela livet.
Målen med avgiftning och återhämtning är dubbla. För det första går avgiftningen ut på att bryta kroppens initiala beroende av alkohol. Detta innebär en period av fullständig abstinens, under vilken ingen alkohol alls konsumeras. Återhämtningen fortsätter sedan efter avgiftningsperioden och fokuserar på att lära sig hantera och bemästra beroendet, samt att förstå orsakerna bakom det för att kunna förebygga framtida alkoholproblem.
Återhämtningen kan ske antingen som inneliggande vård eller öppenvård under den inledande perioden. För de flesta personer med alkoholberoende pågår återhämtningen livet ut, eftersom de behöver avstå från alkohol helt och hållet för att inte riskera att återfalla i beroende.
Inneliggande avgiftning innebär att avgiftningen sker i en säker och kontrollerad miljö, där medicinska komplikationer som uppstår omedelbart kan behandlas. Den inledande avgiftningsperioden, då kroppen gör sig av med alkoholen, varar vanligtvis mellan tre och sju dagar.
Inneliggande rehabiliteringsprogram, där patienten vistas i klinisk miljö tills hen är redo att klara sig utan att dricka, varar i genomsnitt sex veckor – även om denna tid varierar beroende på beroendets omfattning. När patienten lämnar den inneliggande vården måste hen fortsättningsvis delta i stödgruppsmöten och/eller få terapi inom öppenvården som en del av den långsiktiga återhämtningen.
Processen med avgiftning och återhämtning börjar oftast när den beroende själv inser att hen har ett problem och aktivt söker hjälp. Vid inneliggande vård genomförs ofta en psykologisk utredning redan vid första kontakten, för att bedöma beroendets omfattning och identifiera de psykologiska orsakerna bakom det.
Därefter följer avgiftningsperioden på tre till sju dagar, som i sin tur efterföljs av kurser eller terapisessioner. Syftet med dessa är att uppmuntra och lära ut strategier för ett livslångt totalavståndstagande från alkohol.
Fysiska abstinenssymtom brukar uppstå under avgiftningsperioden. Symtomen ser olika ut från person till person, men vanliga besvär inkluderar:
Eftersom vissa symtom, särskilt kramper och delirium, kan vara farliga rekommenderas medicinsk övervakning under avgiftningen.
Vissa läkemedel kan potentiellt minska eller helt eliminera de fysiska symtom som är förknippade med alkoholavgiftning och abstinens. Bland dessa finns betablockerare, haloperidol, fenytoin, karbamazepin, bensodiazepiner och klonidin.
Dessa läkemedelsbehandlingar ges generellt sett endast när avgiftningen sker under läkares övervakning och/eller i en inneliggande vårdmiljö, eftersom doseringen behöver anpassas individuellt och följas noggrant.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online