I USA har dödligheten i samband med drogberoende ökat med hela 540 procent sedan 1980. Uppskattningsvis har sex miljoner barn minst en förälder med drogberoende i hemmet. Att använda substanser som en form av självmedicinering har blivit en del av vardagen för många, även om koffein och nikotin bleknar i jämförelse med de tunga, beroendeframkallande droger som idag är så lättillgängliga.
Drogmissbruk är ett tillstånd där en person utvecklar ett beroende av effekterna av ett olagligt preparat eller ett receptbelagt läkemedel. Det fysiska och psykiska beroendet skapar en situation där drogen blir den främsta drivkraften i personens liv. De beroendeframkallande substanserna brukar delas in i fyra huvudkategorier: stimulantia, opiat, lugnande medel och hallucinogena ämnen.
Risken att en individ utvecklar beroende avgörs av kroppens kemi i kombination med preparatets beroendepotential. På grund av sina djupa fysiska effekter klassificeras drogmissbruk både som en sjukdom och som en beteendestörning. Orsakerna kan vara genetiska, miljömässiga eller inlärda – ofta samverkar flera faktorer samtidigt.
Diagnostiska manualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) beskriver tre stadier i beroendecykeln:
Stadium 1 – Besatthet och förväntan: Ett tankemönster där personen ägnar sina tankar och känslor åt drogupplevelsen och längtar efter nästa dos.
Stadium 2 – Frosseri och intoxikation: Själva drogkonsumtionen.
Stadium 3 – Abstinens och negativ effekt: Inleds när drogverkan börjar avta.
Dessa stadier kan upprepas många gånger under en enda dag och blir alltmer intensiva ju längre beroendet pågår. Det är en progressiv process som så småningom tar över som livets absoluta centrum.
Tecken på drogmissbruk är ofta relativt lätta att upptäcka, men de varierar beroende på vilken substans som används. Vanliga exempel:
Behandlingen anpassas efter individens behov och vilken substans som missbrukas. Kognitiv beteendeterapi används för att bearbeta de psykologiska aspekterna av beroendet, medan medicinska insatser kan lindra abstinensbesvär och underlätta ett liv utan droger. Vid svåra abstinensbesvär, eller när personen utgör en fara för sig själv eller andra, kan vård på sjukhus eller behandlingshem bli nödvändig.
Stödgrupper som Anonyma Narkomaner utgör också en viktig del av återhämtningen. Dessa gemenskapsbaserade möten hålls i lokaler, kyrkor och privathem och erbjuder en trygg, konfidentiell miljö där deltagare kan dela sina erfarenheter och stötta varandra. I Sverige kan man vända sig till vårdcentralen, beroendemottagningar eller ringa 1177 för vägledning om var hjälp finns att få.
Drogmissbruk är lika mycket ett fysiskt tillstånd som ett psykiskt. Ju mer en person konsumerar, desto mer anpassar sig hjärnans kemiska processer efter drogverkan. Hjärnan utvecklar snabbt tolerans, vilket innebär att användaren behöver allt större mängder för att uppnå samma effekt.
Efter långvarig användning förmår hjärnan inte längre fungera normalt utan drogen i kroppen. Detta förklarar de kraftfulla abstinenssymtom som uppstår när någon slutar helt från en dag till en annan. Vid detta stadium klarar hjärnan inte längre av att koordinera kroppens processer, och svettningar, darrningar, illamående och irritabilitet är vanliga tecken medan kroppen kämpar för att stabilisera sig.
Kroppens totala kemi kan permanent förändras av långvarigt missbruk. Därför är risken för återfall alltid närvarande – även efter år av fullständig abstinens. Med rätt behandling, stöd och egenvård är dock ett långvarigt och meningsfullt drogfritt liv fullt möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online