Cerebrospinalvätskan (CSF) är en klar vätska som finns i centrala nervsystemet. Den produceras av kapillärer i hjärnan samt av plexus choroideus – en struktur i hjärnans ventriklar. Vätskan cirkulerar runt hjärnans båda hemisfärer och ryggmärgen. Hos en vuxen person uppgår mängden CSF till mellan 100 och 150 ml. Eftersom cirka 500 ml produceras varje dag förnyas hela vätskevolymen var femte till sjätte timme.
CSF:s främsta uppgift är att dämpa stötar och skydda centrala nervsystemet (CNS), som består av hjärnan och ryggmärgen. Dessa strukturer styr alla funktioner i kroppen. Hjärnan bearbetar de fem sinnena – lukt, syn, hörsel, känsel och smak – och är även säte för känslor, tankar, minne och perception. Kroppens motorik styrs av spinalnerver som utgår från ryggmärgen. Cerebrospinalvätskan håller dessa strukturer smorda och skyddade.
Homeostas beskriver ett jämviktsläge – en balanserad inre miljö. Cerebrospinalvätskan bidrar till homeostasen på tre sätt. För det första upprätthåller den den fysiska miljön genom att få hjärnan att "flyta" och genom att absorbera stötar. För det andra bevarar den den kemiska miljön genom att hindra gifter i blodet från att tränga in i centrala nervsystemet. Slutligen transporterar vätskan näringsämnen till hjärnan och avlägsnar avfallsprodukter.
Cerebrospinalvätskan kan användas för att diagnostisera sjukdomar och patologiska tillstånd. Vid en lumbalpunktion tas ett vätskeprov med en nål som förs in i lumbalområdet (nedre delen av ryggen) i spinalkanalen. Vätskans egenskaper analyseras – glukos, protein, cellantal och tryck – för att upptäcka avvikelser. Dessutom testas CSF för tecken på infektion. Denna diagnostiska metod används för att undersöka inflammation i centrala nervsystemet eller i omgivande strukturer, ökat tryck i hjärnan, blödningar i hjärnan, tumörer och immunsjukdomar.
Den vanligaste sjukdomen som rör cerebrospinalvätskan är hydrocefalus – ofta kallat "vatten i hjärnan". Tillståndet kan finnas vid födseln eller utvecklas senare i livet. Hydrocefalus innebär en överdriven mängd CSF i hjärnan, vilket påverkar hjärnans utveckling eller funktion. Typiska symtom är onormalt stort huvud (hos barn), kräkningar, irritabilitet, utvecklingsförseningar, urininkontinens, förvirring, balans- och koordinationsproblem, trötthet samt personlighetsförändringar. Hydrocefalus behandlas oftast kirurgiskt med en shunt som leder bort överskottsvätskan från hjärnan till en annan del av kroppen. Rehabiliterande behandlingar används för att hantera de funktionsnedsättningar som hydrocefalus orsakar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online