Ett anfall beror på en plötslig och okontrollerad elektrisk urladdning i hjärnan. Urladdningen kan göra att personen tillfälligt förlorar kontrollen över kroppen och drabbas av ryckningar eller kramper. För ett barn som har fått ett anfall, eller som har sett någon annan få ett, kan upplevelsen kännas mycket skrämmande. Barnet kan tro att det håller på att dö, eller – vilket i barnets ögon kan kännas ännu värre – bli retat av kompisarna.
Genom att förklara vad ett anfall faktiskt är tar du bort mystiken kring det. Det hjälper barnet att må bättre och känna trygghet inför framtida anfall, oavsett om det handlar om barnets egna anfall eller om anfall hos någon i omgivningen.
Börja med att tala med barnets läkare och ta reda på så mycket du kan om anfall. Ju mer du vet själv, desto lättare blir det att förklara för barnet. Kunskap om anfall och relaterade sjukdomar gör dig dessutom bättre förberedd och hjälper dig att behålla lugnet när ett anfall inträffar. Ditt lugna bemötande smittar av sig och hjälper barnet att slappna av i en stressig och skrämmande situation.
Låt barnet veta att det alltid kan komma till dig med sina funderingar. En öppen kommunikation gör det lättare för dig att bemöta barnets oro och besvara dess frågor. Försäkra barnet om att inga frågor är dumma eller konstiga – tvärtom är det bra att vara nyfiken, eftersom det är så vi förstår saker.
Förklara vad ett anfall är med termer som passar barnets ålder. Medicinska facktermer är förvirrande och skrämmande för barn och hjälper dem inte närmare en förståelse. Koppla i stället ihop begreppen med saker som barnet redan känner till. Du kan till exempel jämföra hjärnan med en elkrets som ibland får en kortslutning, eller med en TV som stör sig en liten stund innan bilden blir klar igen.
Det är lättare att hantera något som man vet hur det ser ut. Berätta att en person som får ett anfall kan börja skaka, ramla omkull och stöna, och att hen kan dregla. Förklara att allt detta är kroppens sätt att återställa balansen efter den elektriska urladdningen – alltså att kroppen försöker ”stänga av och på” sig själv. Påminn barnet om att det är helt normalt att vara förvirrad eller trött efter ett anfall.
Gör barnet uppmärksamt på att det alltid ska hämta en vuxen om det ser någon få ett anfall. Barnet bör också lära sig att ringa larmnumret 112 i en nödsituation. När barnet vet exakt vad det ska göra känns situationen mindre skrämmande – både för barnet själv och för den som drabbas.
Förklara vad barnet ska göra om det själv känner att ett anfall är på väg. Berätta att det ska försöka ta sig till en säker plats, till exempel golvet långt bort från möbler och andra föremål som kan orsaka skada. Beskriv även de varningssignaler som kan komma innan ett anfall, som en ovanlig lukt, smak eller synupplevelse – så kallad aura.
Hjälp barnet att förstå att ett anfall bara är en liten del av en människa – det definierar inte personen. Många människor lever med anfall: enligt Epilepsy Foundation drabbas över tre miljoner amerikaner varje år, och i Sverige lever ungefär 60 000 personer med epilepsi. Att veta att man inte är ensam minskar känslan av att vara annorlunda och motverkar stigmatiseringen kring tillståndet.
Kom ihåg att tålamod är nyckeln. Barnets frågor och rädslor kan komma tillbaka gång på gång, och varje samtal är en chans att stärka tryggheten. Med tid, kunskap och öppenhet kan ett skrämmande ämne bli något som barnet hanterar med lugn och självförtroende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online