Ett krampanfall kännetecknas av en plötslig förändring i medvetande eller beteende som orsakas av onormal hjärnaktivitet, enligt Dr. John Chang. Anfall utlöses av en plötslig ökning av elektrisk aktivitet i hjärnan. Många anfall är enstaka händelser som aldrig återkommer, men upprepade anfall kan även inträffa utan någon tydlig orsak. Upplever man återkommande anfall – oavsett om orsaken är känd eller inte – klassificeras det som epilepsi. Ett enstaka anfall innebär dock inte att en person har epilepsi.
Många människor kan drabbas av ett anfall under vissa omständigheter. Enligt Epilepsy Foundation har nästan 10 procent av alla amerikaner ett anfall någon gång under livet, och det kan inträffa i vilken ålder som helst. Det har dock visat sig att barn löper större risk än andra grupper att få ett anfall. Epilepsy Foundation rapporterar att 300 000 personer får sitt första krampanfall varje år, varav 120 000 är under 18 år. Mellan 75 000 och 100 000 av dem som får sitt första anfall är yngre än fem år, och den vanligaste orsaken är då feber. Cirka 200 000 nya fall av epilepsi, alltså återkommande anfall, diagnostiseras varje år, med högst incidens bland personer under två år och över 65 år.
Även om det finns många olika typer av anfall brukar de indelas i partiella anfall eller generaliserade anfall. Partiella anfall kännetecknas av onormal aktivitet i specifika delar av hjärnan och förekommer oftare hos vuxna än hos barn. Enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke upplever 60 procent av alla patienter med epilepsi partiella anfall.
Det finns två huvudtyper av partiella anfall: enkla och komplexa. Vid enkla partiella anfall påverkas inte medvetandet, medan det vid komplexa partiella anfall sker en tydlig förändring och försämring av medvetandet. Generaliserade anfall involverar båda hjärnhalvorna och anses vara allvarligare än partiella anfall. Det finns flera olika former av generaliserade anfall, bland annat absenser (frånvaroanfall), toniskt-kloniska anfall, atoniska anfall och myoklona anfall.
Det område i hjärnan som drabbas av anfallet förlorar sin förmåga att fungera normalt och reagerar istället okontrollerat. Om exempelvis det område som styr benen drabbas av ett anfall kommer benen att skaka okontrollerat. Påverkas hela hjärnan kan hela kroppen skaka. Beroende på typen av anfall reagerar personen olika – vissa anfall leder endast till att personen stirrar tomt och blir oresponsiv. I princip kan vilken hjärnfunktion som helst – lukt, känsel, känslor eller syn – påverkas enskilt av ett anfall, men alla funktioner drabbas inte alltid samtidigt.
I de flesta fall behöver en person som har ett enstaka anfall ingen behandling. Den som lider av återkommande anfall bör däremot behandlas för epilepsi. Behandlingen beror till stor del på vad som orsakar anfallen; ibland innebär den kirurgi i ett område av hjärnan, medan den i andra fall kräver daglig medicinering. Personer som diagnosticerats med epilepsi eller andra anfallssjukdomar får oftast antikonvulsiv medicin ordinerad, vilket hindrar hjärnans nervceller från att avfyra impulser på onormalt sätt. Tas medicinen regelbundet kan den hjälpa till att kontrollera anfallen.
I de flesta fall är orsaken till ett anfall okänd, vilket gör anfallen mycket svåra att förebygga. Åtgärder bör dock vidtas för att undvika huvudskador, vilka kan utlösa anfall. Att använda hjälm vid cykling eller annan fysisk aktivitet är en mycket bra idé. Man bör även undvika bingedrickande och illegala droger, eftersom båda kan orsaka krampanfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online