Muscle Activation Techniques är en metod som utvecklats av Greg Roskopf för att öka fysisk styrka och rörlighet samtidigt som kronisk smärta minskas. Roskopfs tillvägagångssätt går ut på att identifiera och behandla svaga muskler för att hjälpa kroppen att fungera mer effektivt.
Denna terapi kan vara till stor hjälp för personer med cerebral pares (CP), eftersom tillståndet påverkar musklerna och gör dem spända och svaga. Enligt Roskopf påverkar dessa svaga muskler även andra musklers prestation, och genom att "aktivera" de underpresterande musklerna kan motoriska problem och kronisk smärta lindras eller helt elimineras.
Muscle Activation Therapy bygger på en bedömning i två steg. Det första steget innebär att identifiera svaga muskelgrupper, vilket görs genom en rörelseutsträckningsbedömning, så kallad ROM (Range of Motion).
Personer med cerebral pares har ofta begränsad rörlighet i en eller flera lemmar. Enligt Muscle Activation Therapy beror dessa begränsningar på kommunikationsproblem mellan musklerna och nervsystemet. När en muskel inte svarar korrekt på signaler från nervsystemet blir den både svag och stel.
Muskler arbetar alltid parvis – en kontraherar medan den andra sträcks ut. När en av musklerna i paret är för stel stör det den motsatta muskelns funktion. Hos personer med cerebral pares kallas denna stelhet, som förekommer i varierande grad, för spasticitet, och den kan kraftigt påverka förmågan att utföra vardagsaktiviteter.
En terapeut som arbetar med Muscle Activation börjar med att identifiera det ungefärliga läget för de spastiska musklerna och går därefter vidare till nästa steg i bedömningen. I detta skede testar terapeuten olika muskler i olika positioner för att ta reda på exakt vilken muskel som inte kommunicerar effektivt med nervsystemet.
Terapeuter som använder Muscle Activation behandlar muskelsvaghet med en teknik som kallas palpation. Terapeuten stimulerar manuellt muskeln vid varje punkt där den fäster mot skelettet, för att återupprätta kommunikationen mellan muskeln och nervsystemet. Denna förbättrade kommunikation minskar obalansen i muskulaturen och återställer stabiliteten i kroppen som helhet.
Jämfört med resten av befolkningen behöver personer med cerebral pares en betydligt större mängd behandling för att dra nytta av Muscle Activation Therapy. Det beror dels på hjärnskadan som begränsar kommunikationen mellan nervsystemet och musklerna, dels på att personer med CP ofta har ett stort antal svaga och stela muskler i hela kroppen.
Dessutom blir tillämpningen av terapin begränsad i känsliga och svårtillgängliga områden, såsom nacke och mun. Därför rekommenderas att Muscle Activation Therapy kombineras med andra behandlingsformer för att på bästa sätt kunna behandla cerebral pares.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online