Dystoni är en neurologisk störning där muskelgrupper drar ihop sig ofrivilligt, vilket tvingar kroppen att vrida sig eller frysa i onaturliga ställningar. Svårighetsgraden varierar från lindriga besvär till mycket uttalad funktionsnedsättning. Dystoni visar sig oftast i nacke, käke och armar, men kan även drabba ben och tår. I svåra fall kan kroppens hållning bli kraftigt förvriden.
Sjukdomen kan begränsas till ett enskilt område (så kallad fokal dystoni), påverka ena halvan av kroppen (hemidystoni) eller drabba flera områden samtidigt. Dystoni har många orsaker men tyvärr få botemedel.
De bakomliggande orsakerna till dystoni är inte helt klarlagda. Forskarna misstänker ett samband med basala ganglierna, den del av hjärnan som styr rörelser. Tillståndet kan beskrivas som ett slags "korsprat" mellan nerverna: patienten vill aktivera en muskelgrupp, men oavsiktligt aktiveras även en annan.
Dystoni kan också uppstå som symtom vid andra tillstånd, exempelvis cerebral pares, stroke, hjärntumörer och olika neurologiska sjukdomar. Dessutom kan vissa läkemedel och kemiska obalanser i kroppen utlösa tillståndet.
Det finns även isolerade fall där muskler blivit dystoniska efter långvarig anpassning, då de använts för andra funktioner än sina ursprungliga. Dystoni kan i vissa fall kopplas till svåra förlossningar. Vissa former är starkt avgränsade – exempelvis kan besvären endast visa sig vid skrivande, när personen greppar pennan hårt. En del dystonier är dessutom ärftliga.
Ett typiskt drag hos dystoni är att muskelpar som normalt samarbetar – när den ena drar ihop sig slappnar den andra av – istället spänner sig samtidigt. Detta ger en onormal kroppsposition. Omgivande, opåverkade muskler kan försöka korrigera hållningen, vilket kan resultera i tonusökning (stelhet) eller något som liknar spasmer eller skakningar. Personen kan försöka motverka den dystoniska muskeln, särskilt om den gör ont, vilket i sin tur kan förändra kroppsställningen ytterligare.
I nacken kallas tillståndet ofta torticollis, vilket kan göra att huvudet lutar åt ena sidan, vrider sig framåt och/eller böjs bakåt. De aktiverade musklerna kan växla, vilket innebär att ställningen förändras – ibland utan någon synlig skillnad.
Händerna kan te sig som vid "skrivkramp", med fingrar som böjs inåt på ojämnt sätt och handleder som vrids inåt. Armbågar kan lyftas och fingrar peka, och armarna kan roteras inåt i armbågsleden.
Ansiktsmuskulaturen kan dras åt ena sidan, något som är vanligare hos äldre. Tungan kan också drabbas och vrida sig i munnen, vilket gör det svårt att äta. Käken kan hänga öppen eller vara låst i stängt läge.
Vid spasmodisk dysfoni påverkas stämläpparna och rösten kan låta klämd eller kvävd.
En vanlig behandling vid svår dystoni är injektioner med botulinumtoxin, som tillfälligt blockerar vissa nervsignaler och släpper muskelns spänning. I ett begränsat antal fall kan L-dopa, en signalsubstans, ge viss lindring. Vid mycket svåra fall kan läkare överväga kirurgisk denervation för att hjälpa patienten slappna av i muskulaturen och uppnå en mer normal hållning.
Vid lindrigare besvär kan enkel avslappningsbehandling som massage och värme hjälpa, eller så kan patienten lära sig att utföra den utlösande aktiviteten på ett annat, skonsammare sätt.
Dystoni betraktas som relativt ovanligt, men eftersom det finns så många orsaker och utlösande faktorer är chansen att en person någon gång under livet får någon form av dystoni ändå betydande. Att bibehålla god hälsa för att undvika stroke och att undvika psykoaktiva läkemedel är två konkreta sätt att minska risken att insjukna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online