Restless legs-syndrom och Parkinsons sjukdom: samband, orsaker och behandling

Restless legs-syndrom och Parkinsons sjukdom är två helt skilda tillstånd. Ändå är de ibland sammanflätade – de förekommer ofta samtidigt hos samma person och behandlas dessutom med liknande läkemedel. Här går vi igenom vad som kännetecknar de båda sjukdomarna, vad som orsakar dem och hur de kan behandlas.

Vad är restless legs-syndrom?

Restless legs-syndrom (RLS), på svenska även kallat rastlösa ben, är ett tillstånd som ger en stark, ofta obehaglig drift att röra på benen. Känslan beskrivs ofta som en kliande, dragande eller ryckande sensation djupt inne i benen och förvärras vanligtvis i vila och på kvällen, vilket kan störa sömnen avsevärt.

Orsaker till restless legs-syndrom

Restless legs-syndrom kan utlösas av en rad olika faktorer, allt från graviditet till järnbrist. Även vissa mediciner, njursjukdom och nervskador kan spela roll. Ett annat välkänt tillstånd som kan utlösa eller förvärra restless legs-syndrom är Parkinsons sjukdom.

Vad är Parkinsons sjukdom?

Parkinsons sjukdom är en progressiv neurologisk sjukdom i centrala nervsystemet. Den skadar de nervceller i hjärnan som producerar dopamin, en signalsubstans som är avgörande för att reglera kroppens rörelser. Sjukdomen leder till långsamma rörelser (bradykinesi), skakningar (tremor), balansproblem och nedsatt koordination.

Orsaker till Parkinsons sjukdom

Forskarna misstänker att Parkinsons sjukdom har både genetiska och miljömässiga orsaker. I vissa fall finns ett ärftligt mönster, medan exponering för gifter och andra omgivningsfaktorer kan öka risken i andra fall.

Behandling

Trots att restless legs-syndrom och Parkinsons sjukdom är två olika diagnoser kan båda behandlas med så kallade dopaminerga läkemedel – en grupp mediciner som bygger på dopamin eller efterliknar dess effekt i hjärnan. Ett vanligt exempel är kombinationen levodopa och karbidopa, som finns i preparaten Stalevo och Sinemet.

Eftersom båda tillstånden hänger samman med dopaminbrist i hjärnan kan samma typ av läkemedel ofta lindra symtomen vid båda sjukdomarna. Behandlingen bör alltid anpassas individuellt av en läkare, med hänsyn till sjukdomens svårighetsgrad och patientens övriga hälsa.