Att dra ut ögonfransar är en form av trikotillomani, ett medicinskt tillstånd där personen tvångsmässigt drar hår från huvudet, armarna eller andra delar av kroppen. Hos barn riktas beteendet ofta mot ögonfransarna, eftersom de är lätta att nå med fingrarna. Tillståndet kopplas ofta till tvångssyndrom (OCD) och kan ha flera olika orsaker. Här går vi igenom de vanligaste förklaringarna – och när det kan vara dags att söka hjälp.
Små barn under fem år börjar ibland dra i hår helt enkelt som en naturlig vana, ungefär som att suga på tummen eller nypa sig själv. Oftast växer beteendet bort av sig självt, men ibland blir det repetitivt och kan användas som ett sätt att reagera i samband med temperamentutbrott eller frustration.
Hos lite äldre barn sker ögonfransdragning ofta som ett sätt att hantera ökad stress eller oro. Mellan fem och tolv års ålder håller barnen på att lära sig strategier för att hantera ångest, och att plocka i ögonfransar eller hår kan bli en av dessa metoder. Rytmiska, repetitiva rörelser kan kännas lugnande och hjälpa barnet att släppa känslor av olust.
Vissa barn utvecklar en vana att dra ut ögonfransar som ett sätt att hantera starka känslor efter en traumatisk upplevelse, exempelvis fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. I dessa fall är beteendet ett slags självskyddande copingmekanism, och det är särskilt viktigt att barnet får stöd av en barnpsykolog eller annan kvalificerad professionell.
Barn imiterar gärna sina föräldrar. Fall av ögonfransdragning och andra former av trikotillomani uppstår därför ibland hos barn som har sett en förälder eller annan närstående göra samma sak. Om en vuxen i hemmet har ett liknande beteende kan det alltså vara en del av förklaringen.
Trikotillomani kan också vara ett tidigt tecken på tvångssyndrom (OCD). Om beteendet inte växer bort vid tolv års ålder, eller om det redan tidigare orsakar märkbara kalfläckar, irritation runt ögonen eller stort lidande, bör professionell psykiatrisk hjälp sökas. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat god effekt vid både trikotillomani och OCD hos barn.
Enstaka tillfällen av ögonfransplockning behöver sällan oroa, men kontakta vården om beteendet:
• pågår under flera månader
• leder till synliga skador eller kal fläckar
• förvärras i takt med stress eller förändringar i familjen
• påverkar barnets självkänsla eller sociala liv
Möt barnet med lugn och förståelse i stället för skuldbeläggande – kritik tenderar att förstärka beteendet. En barnläkare eller psykolog kan hjälpa till att kartlägga orsaken och föreslå rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online