Diskar i ryggraden kan drabbas av diskbråck när en del av den mjuka kärnan inne i disken trycks ut i ryggmärgskanalen. Diskbråck kan uppstå i halsryggen (nacken), bröstryggen (övre delen av ryggen) eller ländryggen (nedre delen av ryggen). Ofta läker ett diskbråck av sig självt, vanligtvis inom en till två månader. Vissa personer upplever dock kraftig smärta, domningar och stickningar till följd av att en nerv blir klämd. I dessa fall anpassas behandlingen individuellt efter var diskbråcket sitter, hur allvarliga symtomen är och hur mycket de påverkar vardagslivet.
Diagnosen diskbråck ställs genom en grundlig sjukdomshistoria och en läkarundersökning. Läkaren ställer frågor om smärtan kom gradvis eller plötsligt, vad du gjorde när smärtan började och vilka symtom du upplever. Smärta från ett diskbråck beskrivs oftast som stickande, skarp eller brännande, med eller utan samtidiga domningar, och strålar ofta ut i benet eller armen beroende på var bråcket är beläget.
Dessutom bedömer läkaren motorik, känsel och reflexer genom att låta dig utföra specifika rörelser och testmanövrar. För att mer exakt kunna avgöra var diskbråcket finns kan en magnetresonanstomografi (MR) vara nödvändig.
I de flesta fall påbörjas en konservativ behandling utan operation. Den består av läkemedel som paracetamol och antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), vila och/eller fysioterapi.
Läkemedel rekommenderas för att lindra smärtan i samband med diskbråck. Paracetamol och NSAID-preparat används vid lindrig till måttlig smärta, medan personer som upplever intensivare smärta kan få neuropatiska smärtlindrande läkemedel (till exempel gabapentin, pregabalin, duloxetin eller tramadol), muskelavslappnande medel (till exempel metokarbamol, karisoprodol eller cyklobenzaprin) eller en kortikosteroidinjektion.
Läkaren brukar rekommendera en till flera dagars vila. Alla aktiviteter ska återupptas långsamt och gradvis så att inflammationen får tid att minska.
Fysioterapi kan omfatta massage, behandling med kyla och värme, traction (sträckning av ryggraden), stretching, ultraljud eller elektrisk muskelstimulering. Fysioterapeuten tar tillsammans med läkarens rekommendationer fram en individuell behandlingsplan utifrån dina symtom.
Vid svårare fall där smärtan kraftigt påverkar vardagslivet, där funktioner börjar försämras (till exempel tarm- och blåsfunktion eller neurologisk funktion) eller där diskarna håller på att degenerera bör ett kirurgiskt ingrepp övervägas.
Val av operationsmetod beror på patientens symtom och på var diskbråcket sitter. Alternativen inkluderar minimalinvasiva ingrepp (till exempel kemonukleolys), endoskopiska procedurer eller öppen dekomprimering (till exempel diskectomi, mikrodiskectomi, laminotomi, lamektomi eller spinal fusion).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online