Kvalitativa arbetsterapeutiska insatser för personer med måttlig intellektuell funktionsnedsättning kräver en terapeut som kan se och bedöma personen i sin helhet. Insatserna ser olika ut från person till person, men en välgjord plan sätter tydliga prioriteringar, tas fram tillsammans med den enskilda individen och skrivs på ett språk som personen själv förstår.
Arbetsterapeutiska insatser inleds alltid med en bedömning av personens förmågor, behov och livsstil. En helhetsbedömning som omfattar dessa områden säkerställer att hela människan beaktas – inte bara funktionsnedsättningen.
För att bedöma en persons förmåga ska du observera hen i sin naturliga miljö. Anteckna rörelsesvårigheter, hur komplexa instruktioner hen klarar av att förstå, läsförmåga samt problemlösningsförmåga i relation till dagliga sysslor.
En behovsbedömning innebär att arbetsterapeuten föreställer sig vad personen skulle kunna åstadkomma om hen hade rätt färdigheter eller hjälpmedelslösningar för att klara uppgiften. Notera under observationerna vilka uppgifter eller aktiviteter personen undvek eller inte fullföljde. Livsstilsbedömningen tar hänsyn till hemmet och den omgivande miljön.
Ekonomisk självständighet och sysselsättning är en hörnsten i samhällslivet. Förmågan att generera inkomst möjliggör de flesta andra aktiviteter som bidrar till livskvalitet. Därför bör arbetsterapeuten alltid överväga vilka yrkesinriktade insatser som behövs för att hjälpa personen att få och behålla ett arbete.
Den yrkesinriktade bedömningen använder information om hela personen för att identifiera vilka jobb som kan passa bra. Samtalet med personen handlar om hens intressen, vilket jobb hen skulle välja med helt obegränsade valmöjligheter – och framför allt varför. Identifiera nyckeldragen i det drömda jobbet: de element som tilltalar personen finns ofta även i andra, mer realistiska yrken.
Genom att kombinera alla bedömningar med din kunskap om och erfarenhet av personen kan du utarbeta en konkret insatsplan. Inkludera endast färdigheter som stärker personens möjlighet att utföra ett nödvändigt arbete. Ta aldrig med onödiga eller "trevliga-att-kunna"-färdigheter i planen, och undvik att fokusera på färdigheter som har liten eller ingen betydelse för måljobbet.
Gå tillbaka till dina observationsanteckningar och avgör om de saknade färdigheterna bör tränas upp eller om de kan kompenseras med hjälpmedel.
Lär känna den lokala arbetsmarknad där personen kommer att söka jobb. Bygg relationer med arbetsgivare i området – goda kontakter gör det möjligt att erbjuda personen relevanta och effektiva yrkesinriktade insatser.
Yrkesinriktade insatser ska sikta mot de färdigheter som arbetsgivare faktiskt efterfrågar. Glöm inte de sociala och interpersonella färdigheterna – arbetsgivare behöver medarbetare som kan utföra sina arbetsuppgifter, men det är ofta de personliga egenskaperna som blir avgörande när valet mellan kandidater görs.
I Sverige kan personer med intellektuell funktionsnedsättning dessutom få stöd genom LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionsnedsatta, exempelvis via daglig verksamhet eller personligt ombud. Arbetsterapeuten spelar här en viktig roll i att samordna dessa insatser med den individuella habiliteringsplanen, så att helheten blir meningsfull och hållbar över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online