Oavsett om du befinner dig nära en person du känner och bryr dig om som får ett anfall, eller råkar bevittna att en total främling drabbas av ett epileptiskt anfall på en offentlig plats, är det avgörande att veta vad du ska göra. Många myter lever fortfarande kvar – myter som faktiskt kan skada den drabbade under anfallet. Därför är det viktigt att känna till fakta och vara beredd att hjälpa vem som helst när dessa neurologiska störningar slår till.
Ibland är det lika viktigt att veta vad man inte ska göra för en person som får ett anfall, som att veta vad man ska göra. En myt som många fortfarande svär vid och tillämpar när de försöker hjälpa någon kan skada alla inblandade.
Myten går ut på att en person som får ett anfall skulle kunna svälja sin egen tunga, och att man därför måste stoppa något i munnen för att hålla den nere. Detta kan dock skada personens mun och kan dessutom vara farligt för dig själv. Håller du händerna eller fingrarna nära munnen medan personen kramas riskerar du att bli biten – och personen kommer inte att kunna släppa taget förrän anfallet är över.
Det finns många symtom som kan tyda på att ett anfall är på väg. Symtomen varierar beroende på vilken typ av anfallssjukdom det handlar om. Några av de vanligaste är ryckningar, korta ryckiga rörelser i delar av eller hela kroppen, medvetandeförlust som kan vara kort eller långvarig, samt fullständig förlust av muskelkontroll som gör att personen faller till marken. Personen kan också verka stirra på ett visst föremål utan att reagera när du tilltalar hen – denna typ av anfall kallas frånvaroanfall.
När du har uppmärksammat varningstecknen är din nästa prioritet att skydda personen från skador. Sitter personen när anfallet börjar ska du långsamt lägga ner hen på golvet så att hen inte faller och slår sig.
Har personen redan fallit ska du rulla hen på sidan. Detta har två syften: för det första kan tungan slappna av under anfallet och blockera luftvägarna – sidoläge minskar risken för detta. För det andra kan kräkningar uppstå under ett epileptiskt anfall, och sidoläge hjälper till att förhindra att personen kvävs av sitt eget kräk.
När personen är i säkerhet stannar du kvar bredvid hen tills anfallet är över. Ta tid på hur länge anfallet varar – det är viktig information för läkaren. Om anfallen blir allt längre kan medicineringen behöva justeras.
Anfallets längd avgör även om du behöver ringa efter ambulans. Ett anfall som varar längre än fem minuter kräver alltid vård. Även upprepade anfall i följd kräver akut medicinsk hjälp: flera episoder utan vila emellan kan kräva medicinering för att stoppa anfallen innan allvarliga hälsokonsekvenser uppstår.
När anfallet är över är det vanligt att personen är desorienterad och förvirrad. Det är inte heller ovanligt att hen inte vet att hen haft ett anfall. När personen öppnar ögonen berättar du lugnt vad som hänt och börjar ställa enkla frågor, till exempel var hen befinner sig, vilket år det är och vem som är statsminister. Personen kanske inte kan svara direkt, men inom fem till tio minuter bör hen vara tillräckligt klar i huvudet för att besvara de flesta frågor korrekt. Kan hen inte det ska hen tas till akuten för undersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online