Grand mal-anfall, även kallade tonisk-kloniska anfall, är anfall som påverkar hela hjärnan och kroppen. De orsakar vanligtvis medvetslöshet, kraftiga muskelryckningar och muskelstelhet. Anfallen kan drabba människor i alla åldrar och kan förekomma en enda gång eller återkommande som del av ett kroniskt tillstånd, exempelvis epilepsi. Behandlingen består oftast av läkemedel som minskar anfallens frekvens och svårighetsgrad.
Ett grand mal-anfall sker i två faser: den toniska fasen och den kloniska fasen.
Under den toniska fasen förlorar personen medvetandet. Samtidigt spänner sig musklerna i kroppen, vilket gör att personen faller till marken. Denna fas inträffar plötsligt och varar i regel mindre än 30 sekunder.
Under den kloniska fasen börjar musklerna rytmiskt dra ihop sig. Dessa kramper varar normalt i högst två minuter. Varar de längre än så ökar risken för komplikationer, och då bör akut vård sökas.
Hos vissa personer är det första tecknet på ett grand mal-anfall en så kallad aura. Alla upplever dock ingen aura, och auran ser olika ut hos olika personer. Vanliga känslor är oro eller ångest, domningar eller andra sinnesrubbningar.
Vissa personer kan skrika i samband med att anfallet börjar, beroende på att stämläpparna spänns. Under själva anfallet är det vanligt att kontrollen över urinblåsa eller tarm förloras. Efteråt kan huvudvärk, trötthet, slöhet och förvirring uppstå, ofta i flera timmar.
Grand mal-anfall orsakas av onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Vid ett grand mal-anfall sprider sig den onormala aktiviteten över hela hjärnan.
Den underliggande orsaken kan vara svår att fastställa, men bland möjliga orsaker finns:
Långvarig sömnbrist samt användning av alkohol eller droger är andra faktorer som kan utlösa anfall. Vid återkommande anfall utan någon uppenbar orsak ställs vanligtvis diagnosen epilepsi.
En viktig del i utredningen är vittnesbeskrivningar av anfallet. Eftersom personen som drabbas förlorar medvetandet har de flesta inget minne av händelserna före eller under anfallet.
När ett grand mal-anfall misstänks görs en neurologisk undersökning och blodprover tas. En elektroencefalografi (EEG) utförs för att mäta hjärnans elektriska aktivitet och upptäcka onormala hjärnvågor. Dessutom görs en magnetkameraundersökning (MR) för att leta efter tumörer, blödningar eller andra möjliga orsaker till anfallet.
Behandling påbörjas ibland inte förrän ett andra anfall inträffat eller tills en säker diagnos ställts. Vid återkommande anfall och epilepsi är läkemedel förstahandsval. Antiepileptiska läkemedel, såsom valproat, karbamazepin, fenytoin, gabapentin eller levetiracetam, kan användas var för sig eller i kombination med andra läkemedel och terapier.
Läkemedel mot grand mal-anfall ger ofta biverkningar och måste tas under lång tid. Det är därför viktigt att ha regelbunden kontakt med läkare för uppföljning och dosjustering.
För personer som inte blir hjälpta av läkemedelsbehandling kan vagusnervstimulering eller kirurgi övervägas, men dessa behandlingsalternativ passar inte alltid vid grand mal-anfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online