Ett barn kan få diagnosen utvecklingsförsening om det inte når de viktigaste utvecklingsmilstolparna vid den tidpunkt då det förväntas göra det. American Academy of Pediatrics uppskattar att cirka 13 procent av alla barn i åldern 9 till 24 månader får diagnosen utvecklingsförsening. I de flesta fall är det en förälder eller annan närstående vårdgivare som först lägger märke till att utvecklingen går långsammare än väntat. Alla förseningar är dock inte permanenta.
Närhelst ett spädbarn eller litet barn inte når en utvecklingsmilstolpe vid ungefär den tidpunkt som förväntas bör en försening övervägas. Om du misstänker att ditt barn ligger efter i sin utveckling, kontakta din barnläkare. Ju tidigare förseningen upptäcks, desto större är chanserna att barnet får rätt hjälp.
En verklig utvecklingsförsening är bestående över tid. Vissa barn verkar tillfälligt ligga efter, men kommer sedan ikapp på egen hand – dessa barn har ingen utvecklingsförsening utan låg bara något efter kurvan i början. Ett barn som ligger tydligt efter och behöver riktade insatser för att nå milstolpen betraktas däremot som försenat. Ofta har barn som verkligen är försenade mer än ett område där utvecklingen går långsamt. Vanliga milstolpar under de två första levnadsåren inkluderar att rulla över, kunna sitta själva, börja gå och börja tala.
Utvecklingsförseningar kan ha många olika orsaker. De kan bero på genetiska sjukdomar som påverkar hjärnan, exempelvis Downs syndrom, Turners syndrom eller Angelmans syndrom. Även omständigheter kring födseln kan påverka utvecklingen. Tillstånd som födelsetrauma eller syrebrist kan spela in, liksom att barnet föds för tidigt. Andra orsaker till utvecklingsförsening inkluderar svåra infektioner och biverkningar av läkemedel.
Vissa orsaker kan upptäckas i tid så att effekterna kan vändas, vilket i slutändan kan "bota" förseningen. Enligt University of Michigan Health System kan både hörselnedsättning till följd av öroninflammation och skador från blyförgiftning vara reversibla. Ett barn vars talutveckling är försenad på grund av hörselnedsättning från en kraftig infektion kan exempelvis få infektionen framgångsrikt behandlad och återfå hörseln. Med intensiv logopedisk behandling kan barnet sedan lära sig att tala och så småningom uppnå språklig nivå som motsvarar åldern. Barnet var alltså försenat, men hann ikapp.
När ett barn har fått diagnosen utvecklingsförsening kan insatser sättas in. Vilket stöd barnet erbjuds beror på dess specifika behov. Det finns insatser för blinda, döva samt fysiskt och kognitivt funktionsnedsatta barn. Fram till tre års ålder ges insatserna i de flesta fall i barnets hem eller hos vårdgivaren. Terapeuter och specialpedagoger besöker familjen, lär känna barnet och planerar vården för att hjälpa barnet nå sin fulla potential.
För föräldrar kan det kännas överväldigande att ofta ha personal hemma. Vissa familjer föredrar att samla alla besök på samma dag, medan andra hellre sprider ut dem över veckan.
Efter tre års ålder har de flesta barn med utvecklingsförsening rätt att gå i offentlig skola. Där kan en del av terapierna och stödet ges, vilket ger familjen mer lugn tid hemma. Många terapeuter är skickliga på att integrera vårdeplanen i det som redan pågår i klassrummet tillsammans med andra barn, så att barnet med försening kan vara kvar bland sina kamrater.
Idealt sett träffas lärare och terapeuter regelbundet för att gemensamt planera hur barnets behov bäst ska tillgodoses. De tar fram en individuell utbildningsplan (IEP) som definierar barnets insatser. När barnet blir äldre kan behoven förändras, och planen ses därför över minst en gång per år. Vissa skolledare anser att alla barn, oavsett utvecklingsnivå, skulle gynnas av en individuell plan.
Utöver traditionella terapier och stödformer används idag både ny teknik och beprövade metoder för att hjälpa barn med förseningar. Barn med språkförsening på grund av mekaniska svårigheter att bilda ord kan använda specialdesignade datorer som styrs med reglage eller stora knappar och som "talar" åt dem. Barn med sociala förseningar kan delta i djurassistenterapier. Vissa barn med autism har servicehundar som hjälper dem att orientera sig i vardagen, medan andra deltar i delfinassisterad terapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online