CIDP (kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati) är en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på myelinskidorna – de fettartade höljena som skyddar nerverna i armar och ben. Sjukdomen kan drabba vem som helst, men är vanligast hos unga män. Orsakerna bakom CIDP är ännu inte helt klarlagda. Även om sjukdomen går att behandla och i vissa fall går i fullständig remission, finns det hittills ingen bot som är lika effektiv för alla patienter.
CIDP är en nära släkting till Guillain-Barrés syndrom och kan beskrivas som dess kroniska motsvarighet. Sjukdomen tros bero på att immunförsvaret reagerar felaktigt: av okända skäl börjar kroppen angripa myelinskidornas feta ytor, vilket successivt bryter ner dem och lämnar de underliggande nerverna oskyddade. Utan sitt myelinhölje fungerar nerverna sämre, vilket ger symtom som ofta börjar med stickningar i fingrar eller tår och sedan sprider sig som svaghet i armar och ben.
Vanliga symtom är också trötthet, märkliga känselupplevelser och nedsatta eller bortfallna senreflexer. Ett klassiskt tecken på att sjukdomen förvärras är ökande svårigheter att gå. Upplever du detta eller någon kombination av symtomen bör du kontakta läkare så snart som möjligt.
Utredningen inleds vanligtvis med en fysisk undersökning och reflextester hos din läkare. Om undersökningen tyder på nervskador remitteras du vidare till en neurolog. Neurologen brukar göra ett nervledningstest för att bedöma hur omfattande skadorna är. Dessutom kan en lumbalpunktion samt blod- och urinprov behövas för att bekräfta diagnosen och utesluta andra sjukdomar.
Har du fått diagnosen CIDP finns flera olika behandlingsvägar att pröva:
Prednison, ett kortisonpreparat, används ofta som första behandling. Det efterliknar kroppens egna antiinflammatoriska ämnen och kan ge en välbehövlig ökning av muskelstyrkan. Precis som alla kortikosteroider kan det dock ge biverkningar och lämpar sig sällan för långtidsbruk.
Ett annat alternativ är behandling med immunglobuliner – skyddsproteiner som tas fram från donerat blod och ges intravenöst i höga doser. Behandlingen upprepas regelbundet och hjälper många patienter att hålla symtomen i schack.
Ett tredje alternativ är plasmaferes, eller plasmautbyte. Då filtreras den flytande plasman ur blodet och det renade blodet förs tillbaka till kroppen. Exakt varför metoden fungerar är bara delvis känt, men man tror att processen avlägsnar skadliga antikroppar från plasman.
Framgångsrik behandling av CIDP är fortfarande till viss del ett mysterium. Vissa drabbade får ett enda sjukdomsutbrott och går därefter i permanent spontan remission. Andra upplever tillfälliga remissioner följda av nya attacker. På samma sätt kan en behandling som fungerar för en person vara verkningslös för en annan – eller plötsligt tappa effekt hos samma patient, vilket kräver byte till en annan metod.
Sjukdomens upp- och nedgångar kan vara tröttande, särskilt för den som lever med CIDP under lång tid. Att lyckas hantera de hinder som kan uppstå längs vägen kräver tålamod, envishet och ett gott samarbete med din vårdgivare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online