Sensorisk integrationsstörning (SID) är en neurologisk störning som också kallas sensorisk bearbetningsstörning eller sensorisk integrationsdysfunktion. Hos personer med SID tas sinnesintrycken emot på normalt sätt, men de uppfattas onormalt. Hjärnan bearbetar inkommande sensorisk information felaktigt, vilket leder till överkänslighet (hypersensitivitet) eller underkänslighet (hyposensitivitet) för vanliga stimuli.
Enligt Sensory Processing Disorder Foundation uppvisar cirka 5 procent av alla barn och vuxna tecken på sensorisk integrationsstörning. Vissa har endast lindriga symtom, medan andra är svårt påverkade. Utan behandling kan SID få allvarliga konsekvenser för den dagliga funktionsförmågan, familje- och sociala relationer, känsloreglering, självkänsla, beteende och inlärning. Barn med svår SID kan ha svårt att delta i idrott, ha stora svårigheter att leka och umgås med andra barn, drabbas av näringsbrist på grund av ätproblem samt löpa ökad risk för skador.
Sensorisk integrationsstörning kan påverka ett eller flera sinnen, och symtomen beror på vilka sinnen som är drabbade. Överkänslighet i känseln (taktil hypersensitivitet) kan exempelvis leda till undvikande av grova texturer, vägran att äta vissa livsmedel och överreaktion på fysisk kontakt eller mindre hudskador. Taktil underkänslighet ger istället ett starkt begär efter grov beröring och lek samt en preferens för kryddstark mat och fysisk kontakt.
Överkänslighet i balanssinnet (vestibulär hypersensitivitet) orsakar ogillande eller rädsla för gungor, höjder och trappor samt ofta klumpighet och bristande koordination. Vestibulär underkänslighet ger motsatta symtom, med sökande efter spänningar och ett begär efter att snurra, gunga och röra på sig. Denna över- eller underrespons kan även omfatta andra sinnen, exempelvis hörsel, mun och smak, lukt, syn, interoception (inre reglering och temperatur) samt proprioception (kroppsställning).
Den exakta orsaken till sensorisk integrationsstörning är okänd, men forskning tyder på ett genetiskt samband hos vissa personer, enligt Sensory Processing Disorder Foundation. SID förekommer ofta tillsammans med andra diagnoser, bland annat autism, inlärningssvårigheter, cerebral pares, Tourettes syndrom och adhd. För tidig födsel, hög feber och hjärnskador kan öka risken att utveckla störningen.
Diagnos ställs vanligtvis av utvecklingspediatrer, neurologer eller psykologer. Den främsta behandlingsmetoden är arbetsterapi med fokus på sensoriska integrationstekniker. En arbetsterapeut utvärderar dig eller ditt barn och observerar reaktionerna på olika former av sensorisk stimulering. Hållning, ögonrörelser, koordination och balans är också viktiga ledtrådar vid diagnostiseringen. När den specifika karaktären hos dysregleringen har fastställts upprättas en individanpassad behandlingsplan som riktar sig mot varje problemområde, enligt American Occupational Therapy Association. Arbetsterapeuter introducerar gradvis olika sensoriska upplevelser för att hjälpa patienten att vänja sig vid stimuleringen.
Barn och vuxna med sensorisk integrationsstörning löper större risk att skada sig. Eftersom det är svårt att bearbeta den sensoriska information som kroppen använder för att varna för faror – exempelvis balansförlust eller närvaro av värmekällor – är personer med sensoriska bearbetningsstörningar mer olycksbenägna. Dessutom kan spänningsökande beteende, koordinationsproblem och nedsatt grovmotorik leda till allvarliga skador. När det är möjligt bör barn med SID läras att använda andra sinnen för att känna igen farotecken i sin omgivning. Barn med proprioceptiv dysfunktion kan exempelvis behöva förlita sig på visuella och taktila ledtrådar för att avgöra kroppsställningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online