Ischias är en medicinsk åkomma som främst orsakas av att ischiasnerven kommer i kläm. Tillståndet kännetecknas vanligtvis av smärta i nedre delen av ryggen och i benet, men smärtan kan även sprida sig till andra delar av kroppen, exempelvis skinkan och foten. Smärtan beskrivs ofta som stickande, brännande eller strålande och kan ibland åtföljas av domningar eller nedsatt känsel.
Ischias utvecklas oftast till följd av att lumbalnerverna (främst L4 och L5, som ligger vid de lägsta lumbalkotorna) och sakralnerverna (S1–S3, som ligger vid de övre korskotorna) kommer i kläm. I vissa fall beror besvären på att själva ischiasnerven blir komprimerad längre ner i dess bana.
De vanligaste bakomliggande orsakerna är diskbråck, spinal stenos och piriformissyndrom.
Diskbråck är en av de vanligaste orsakerna till ischias. Mellan kotorna i ryggraden finns stötdämpande diskar med en geléaktig kärna. Vid ett diskbråck buktar denna kärna ut genom diskens yttre ring och trycker mot nervrötterna i närheten. Det tryck som uppstår vid ett sådant bråck i ländryggen är en mycket vanlig utlösande faktor för ischiassmärta.
Spinal stenos är ett tillstånd som kännetecknas av att ryggmärgskanalen förträngs, vilket medför tryck på ryggmärgen och på de nerver som grenar sig från den. När förträngningen uppstår i nedre delen av ryggen kan den påverka lumbal- och sakralnerverna och därmed leda till ischias. Tillståndet är vanligare hos äldre personer, eftersom förändringar i ryggraden ofta utvecklas med åldern.
Hos vissa människor passerar ischiasnerven genom eller tätt intill piriformis-muskeln, som sitter djupt i skinkan. När muskeln spänns eller förkortas kan den trycka mot ischiasnerven och därigenom utlösa ischiasliknande besvär. Detta kallas piriformissyndrom.
För många patienter rekommenderas enkla fysiska åtgärder, exempelvis korrigering av sovställning, anpassning av arbetsställningar samt träning som stärker rygg- och bålmusklaturen. Regelbunden, skonsam motion och god hållning kan bidra till att minska belastningen på nerverna och förebygga återkommande besvär.
Vid svårare eller långvariga besvär kan läkare överväga mer aktiva behandlingsformer. En sådan metod är epidurala steroidinjektioner, där kortikosteroider sprutas in nära de irriterade nerverna. Kortikosteroider minskar svullnad och inflammation, vilket kan lindra smärtan.
Användningen av kortikosteroider är dock inte helt okontroversiell. Många läkare och forskare anser att injektionerna främst ger kortvarig lindring och har begränsad effekt på lång sikt. Behandlingen bör därför alltid bedömas individuellt tillsammans med ansvarig läkare, gärna i kombination med sjukgymnastik och egenvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online