Den neurologiska undersökningen utvärderar systematiskt det centrala och perifera nervsystemet. Den lokaliserar skador, guidar differentialdiagnostik och övervakar sjukdomsprogression genom standardiserade, reproducerbara komponenter.
Standardiserade komponenter
I. Mental status
- Medvetande (GCS), orientering, uppmärksamhet.
- Språk: flyt, förståelse, repetition, benämning.
- Minne: registrering, omedelbar och fördröjd recall, igenkänning.
- Exekutiva funktioner: abstraction, set-skiftning, domförmåga.
- Humeur/affekt, tankeinnehåll och process, insikt.
II. Kraniala nervpar (I–XII)
- I Luktsinne; II Synskärpa, fält, fundoskopi, pupillreaktioner.
- III, IV, VI: Ögonrörelser, ptos, pupillreaktivitet.
- V: Ansiktssensation (V1/V2/V3), hornhinnereflex, käkreflex.
- VII: Ansiktssymmetri (övre vs undre ansikte = centralt vs perifert mönster).
- VIII: Hörsel (Weber/Rinne), vestibulär funktion (nystagmus, Dix-Hallpike).
- IX, X: Myningslyft, kräkreflex, röst, uvuladeviation.
- XI: Sternocleidomastoideus och trapezius styrka.
- XII: Tungutsträckning, fascikulationer, atrofi.
III. Motorsystem
- Volym, tonus (spasticitet, rigiditet, flacciditet), fascikulationer.
- Styrka (MRC 0–5 skala): nyckelmyotomer (deltoideus, biceps, handledsextensorer, grepp, höftflektorer, knäextensorer, ankeldorsiflexorer/plantarflexorer).
- Funktionella tester: gång, häl/tå gång, knäböj, stolsuppstigning.
IV. Sensorsystem
- Lätt beröring, stick (spinotalamisk), vibration/proprioception (dorsala kolumner).
- Mönsterigenkänning: dermatomal, perifert nerv, strump-handske distributioner.
- Kortikala: grafesteesi, stereognosi, tvåpunktsdiskriminering, extinktion.
V. Reflexer
- Djupa sener (biceps, brachioradialis, triceps, patella, Achilles) graderade 0–4+; clonus.
- Ytliga: plantar (Babinski), abdominal, kremasterisk.
- Primitiva/frontala frigöringsteken: grepp, snut, palmomentala.
VI. Koordination och cerebellär funktion
- Finger-näs-finger, häl-knä-leg, snabba växelrörelser, rebound.
- Gång: tandems, Romberg (proprioceptiv vs cerebellär ataxi differentiering).
VII. Meningeala tecken
- Nackstyvhet, Brudzinski, Kernig, skakningsackentuering.
Ett systematiskt, hypotesdrivet tillvägagångssätt med noggrann dokumentation möjliggör longitudinell jämförelse och effektiv kommunikation bland kliniker.
