En neurologisk undersökning är en omfattande bedömning av nervsystemet som omfattar både dess centrala och perifera delar. Den är ett grundläggande verktyg för vårdpersonal när det gäller att utvärdera neurologisk funktion och upptäcka eventuella underliggande avvikelser. Undersökningen består av en serie tester och observationer som tillsammans ger en helhetsbild av patientens neurologiska hälsa.
1. Medvetandegrad: Bedömer individens vakenhet, reaktionsförmåga och orientering i tid, rum och till person.
2. Talet: Utvärderar artikulation, flyt och förståelse av talat språk.
3. Sinnesstämning och affekt: Observerar det allmänna känsloläget och huruvida det överensstämmer med situationen.
4. Tankeprocessen: Bedömer tankarnas struktur och sammanhängande karaktär samt förekomsten av tänkestörningar.
5. Minnet: Testar korttids- och långtidsminnets funktioner.
6. Kognitiv funktion: Bedömer kognitiva förmågor som uppmärksamhet, koncentration och exekutiva funktioner.
1. Nervus olfactorius (I): Testar luktsinnet genom att låta patienten identifiera olika dofter.
2. Nervus opticus (II): Bedömer synskärpa, färgseende, synfält och pupillreflexer.
3. Nervus oculomotorius, trochlearis och abducens (III, IV och VI): Utvärderar ögonrörelser, pupillstorlek och pupillreaktion samt förekomst av nystagmus.
4. Nervus trigeminus (V): Testar känseln i ansiktet och hornhinnereflexen.
5. Nervus facialis (VII): Bedömer ansiktets muskelrörelser och symmetri.
6. Nervus vestibulocochlearis (VIII): Utvärderar hörsel och balans, inklusive Weber- och Rinne-proverna.
7. Nervus glossopharyngeus och vagus (IX och X): Granskar gomen, svalgreflexen och röstens kvalitet.
8. Nervus accessorius (XI): Testar axelupptryckning och muskelstyrka.
9. Nervus hypoglossus (XII): Bedömer tungans rörlighet och symmetri.
1. Muskeltonus: Utvärderar muskelstelhet eller motstånd vid passiv rörelse.
2. Muskelstyrka: Bedömer styrkan hos de större muskelgrupperna i armar och ben.
3. Koordination: Testar finger–näsa-koordination, häl–knä–shin-koordination och gångförmåga.
1. Lätt beröring: Utvärderar förmågan att uppfatta lätt beröring.
2. Nålstick: Bestämmer känsligheten för skarpa eller smärtsamma stimuli.
3. Temperatursinne: Testar förmågan att skilja mellan varma och kalla sensationer.
4. Positionssinne (proprioception): Bedömer uppfattningen av ledernas läge och rörelse.
5. Vibrationsinne: Utvärderar förmågan att känna vibrationer i extremiteterna.
1. Djupa senreflexer: Testar exempelvis bicepsreflex, tricepsreflex, patellareflex (knäreflex) och akillesreflex.
2. Ytliga reflexer: Utvärderar bukreflexen, plantarreflexen och cremasterreflexen.
1. Brudzinskis tecken: Utvärderar nackstyvhet och smärta i samband med meningeal irritation.
2. Kernigs tecken: Bedömer spänning och smärta i baksidans muskulatur vid sträckning av benet.
Testet avgör förmågan att hålla balansen med öppna respektive slutna ögon och kan påvisa eventuella störningar i positionssinnet.
Utvärderar koordination och balans genom uppgifter som finger–näsa-provet, häl–knä–shin-provet och snabba växlande rörelser.
Observerar patientens gångmönster för att upptäcka avvikelser som hemipares, ataktisk gång eller parkinsonism.
Den neurologiska undersökningen gör det möjligt för vårdpersonal att systematiskt bedöma olika neurologiska funktioner, identifiera neurologiskt bortfall och bidra till diagnos och behandling av neurologiska sjukdomar. Beroende på fynden kan undersökningen kompletteras med ytterligare utredningar, exempelvis bildgivande undersökningar som datortomografi eller magnetkamera, elektrofysiologiska tester eller laboratorieprover.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online