Anfall uppstår när hjärnans elektriska aktivitet blir onormal. Vissa faktorer kan tyda på vilken typ av anfall det rör sig om, men i ungefär hälften av alla fall går ingen utlösande orsak att fastställa. De flesta anfall hänger samman med epilepsi, vilket gör att icke-epileptiska anfall är mindre vanliga.
Eftersom typen av anfall och dess effekter kan orsaka fysisk skada är det viktigt att lägga märke till ovanligt beteende hos en person, både för att kunna hjälpa till under själva anfallet och för att avgöra om vård behövs. Kontakta alltid sjukvården vid ett första anfall, och ring 112 om anfallet varar längre än fem minuter eller om personen inte återfår medvetandet.
Anfall delas in i två huvudkategorier: generaliserade och partiella (fokala) anfall. Generaliserade anfall engagerar båda hjärnhalvorna, medan fokala anfall utgår från ett avgränsat område i hjärnan. Inom dessa kategorier finns många olika anfallstyper – exempelvis tonisk-kloniska anfall, absenser och fokala anfall med eller utan medvetandepåverkan – som vårdpersonal kan identifiera genom en noggrann utredning.
Anfall kan vara komplicerade att diagnostisera. Det är därför klokt att föra anteckningar över ovanliga händelser, hur länge de pågick och hur ofta de inträffar. Sådana uppgifter underlättar läkarens undersökning och valet av tester, till exempel EEG, och ökar chanserna till en korrekt diagnos.
Ett anfall kan pågå i några sekunder eller sträcka sig över flera minuter. Den som drabbas förlorar ibland, men inte alltid, medvetandet. Det är också vanligt att personen utför till synes målmedvetna handlingar, som att gå omkring eller röra på ögon och mun. Ryckningar och kramper kan förekomma, liksom förvirring och trötthet efteråt.
Framsteg inom medicinsk teknik möjliggör idag säkra och effektiva undersökningar och behandlingar av anfall. Med rätt diagnos kan många patienter minska antalet anfall eller bli helt anfallsfria, bland annat genom läkemedel och i vissa fall andra behandlingsformer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online