
Logopedisk behandling för patienter med cerebral pares används för att hjälpa dem utveckla sina kommunikationsförmågor. Effekterna av cerebral pares på barn och vuxna är komplexa, och att lära sig mer om tillståndet är det första steget för att förstå logopedins roll i att förbättra ett barns livskvalitet.
På mitten av 1800-talet var William Little den första som dokumenterade cerebral pares och dess effekter på barn. Little noterade att tillståndet visade sig under barnets första levnadsår och orsakade stela och spastiska muskler. Benmuskulaturen drabbades värst. Armarna påverkades också, men oftast inte lika allvarligt som benen.
Barnen hade svårt att greppa föremål oavsett storlek eller vikt, kunde inte krypa eller hade försenad förmåga att lära sig krypa. Många kunde inte gå utan hjälp, eller inte alls. Little konstaterade att symtomen varken verkade förvärras eller förbättras, och han trodde att tillståndet berodde på komplikationer under förlossningen. Tillståndet kallades ursprungligen Littles sjukdom.
År 1897 motsatte sig Sigmund Freud William Littles slutsatser och menade att tillståndet uppstod redan medan barnet låg i livmodern, som en följd av skada på den utvecklande hjärnan. Freud noterade intellektuell funktionsnedsättning, synrubbningar och epileptiska anfall hos dessa patienter, vilket stärkte hans tes att den främsta orsaken låg i hjärnans utveckling.
Littles sjukdom bytte senare namn till cerebral pares, vilket beskriver vad som händer med den drabbade: hjärnan (cerebral) samt musklerna och motoriken (pares) påverkas. Senare forskning visade att både Little och Freud hade rätt. En andel av barnen drabbas av cerebral pares redan i livmodern, en andel under förlossningen och en andel efter födseln. Medfödd cerebral pares uppstår i 70 procent av fallen före födseln, i 20 procent under förlossningen och i 10 procent efter födseln. För tidigt födda barn löper högre risk än barn som föds i fullgången graviditet.
Cerebral pares kan orsaka oförmåga eller svårighet att andas, svälja och, allt eftersom barnet växer, tala. Dessa svårigheter kan bero på skador i de områden av hjärnan som styr funktionerna, eller på att musklerna som kontrollerar dem är påverkade. Logopedisk behandling kan lära barnet, familjen och vårdgivarna vad som krävs för att arbeta med barnet hemma, i skolan och i samhället för att öka kommunikationen och minska frustration. Ju tidigare logopedinsatsen påbörjas, desto större är möjligheten att förbättra kommunikationen och livskvaliteten.
Logopedisk behandling syftar till att korrigera talsvårigheter, återställa talförmågan, introducera kommunikationshjälpmedel, lära ut teckenspråk och förbättra lyssnandet. Muskelträning ingår också, för att lära barnet använda tungans muskulatur när det kommunicerar.
Logopedin omfattar både verbal och icke-verbal kommunikation. Färdigheterna inkluderar att titta direkt på personen som talar och lyssna aktivt. Att tala långsamt och läsa på läppar tränas också, liksom att korrekt använda munnen för att bilda ljud och ord.
Bilder introducerar ordet med både visuella och ljudmässiga kopplingar och hjälper till inom den icke-verbala kommunikationen. Föremål används på samma sätt: talaren kan hålla ett äpple i ena handen och en apelsin i den andra och fråga barnet vilket det föredrar. Barnet ber om det föremål det vill ha, hör ordet och ser objektet, vilket knyter samman ord och föremål verbalt samtidigt som barnet får det önskade. Detta förstärker behovet av att kommunicera, antingen verbalt eller med hjälp av ett föremål.
Att läsa böcker för barnet långsamt, peka ut ord och föremål samt visa hur tonfallet i rösten förändras är fler sätt att demonstrera kommunikation.
Logopedins arbete börjar alltid med ett hörtest, oavsett barnets ålder. Ett barn med hörselnedsättning undersöks för medicinska orsaker till hörselbortfallet, exempelvis vätska i örat. Om hörselnedsättningen kan korrigeras med antibiotika eller enkla kirurgiska ingrepp påbörjas talträningen snabbt. Beror hörselnedsättningen däremot på en fysisk missbildning eller skada på den del av hjärnan som styr hörselfunktionen, satsas istället på andra former av tal och kommunikation.
Talträningen börjar enkelt, med att barnet utvecklar sin förmåga att artikulera ljud. En logoped kan till exempel börja med bokstaven "S". Ljudet ("SSSSS") tränas tills barnet kan upprepa det utan konsonanter. När enstaka ljud behärskas går barnet vidare till att använda ljudet i början av ord under en vecka. Barnet hör bokstäven i ord som sol, soffa, soppa, sjuk, smörgås, skridsko, släde, strumpa, sko och skyffel.
Nästa vecka hörs ljudet mitt i orden: besked, musik, basun, basket och baseboll. Följande vecka placeras ljudet i slutet av orden: klass, gräs, stress, express, bäst och rost.
När ljuden behärskas lär barnet sig säga 10 till 20 ord som är viktiga i vardagen, exempelvis dricka, mjölk, sova, kläder, mer, tack, trött och leka. Därmed kan föräldrar, barn och vårdgivare börja kommunicera med varandra.
När artikulationen behärskas arbetar logopeden vidare med ytterligare språkfärdigheter genom att lära barnet läsa en bok och göra aktiviteter kopplade till boken. Det gör att barnet förstår språkets orsak och verkan. Läs till exempel boken Ge en mus en kaka och arbeta sedan med barnet för att baka en kaka, servera en kaka eller äta en kaka. När barnet kan se och förstå kommunikationen uppmuntras det att fortsätta utveckla sina färdigheter.
Om ett barn inte kan tala på grund av svår cerebral pares kan logopeden lära barnet olika former av icke-verbal kommunikation. Beroende på kognitiva förmågor kan detta innefatta kommunikationstavlor med bilder, ord och bokstäver. Gester kan introduceras eller utvecklas vidare till teckenspråk. Datorer har dessutom gjort det möjligt för icke-talande barn och vuxna att kommunicera, med program som talar åt dem eller där de skriver det de vill säga.
Enligt cerebralpalsysource.com har logopedisk behandling hjälpt över 764 000 barn och vuxna att kommunicera så gott det går. Varje år diagnostiseras 8 000 spädbarn och 1 200 till 1 500 förskolebarn med cerebral pares. Det innebär att ungefär ett av varje 400 barn och vuxna har fått diagnosen någon grad av cerebral pares. Ju tidigare barnen kommer i kontakt med logopedi, desto större blir behandlingens framgång – och desto bättre blir den övergripande livskvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online