Parkinsons sjukdom – symtom, riskfaktorer och behandling

Parkinsons sjukdom är en obotlig neurologisk sjukdom som klassificeras som en rörelsestörning. Symtomen kan göra det svårt för den drabbade att utföra även enkla uppgifter, och sjukdomen utvecklas i olika takt hos olika personer. Orsaken till Parkinsons sjukdom är fortfarande okänd, men forskningen fokuserar på vissa kemiska ämnen i hjärnan, framför allt dopamin, som behövs för att hjärncellerna ska kunna kommunicera med resten av kroppen.

Vem drabbas av Parkinsons sjukdom?

Enligt Parkinson's Disease Foundation lever cirka en miljon människor i USA med sjukdomen. Alla folkgrupper kan drabbas, men kaukasier löper större risk att utveckla Parkinsons sjukdom än andra. Män är dessutom något mer utsatta än kvinnor.

Sjukdomens tecken kan visa sig i princip vilken ålder som helst, men den genomsnittliga åldern för de första symtomen är 60 år. Bland personer över 80 år drabbas ungefär en av tjugo av sjukdomen.

Vanliga symtom

Tecknen på Parkinsons sjukdom kan vara nästan omärkliga i flera år innan de blir tillräckligt tydliga för att man ska inse att något är fel. De vanligaste symtomen inkluderar:

• Skakningar (tremor) – börjar oftast i händerna.
• Bradykinesi – ett tillstånd där det blir svårt att påbörja viljemässiga rörelser.
• Gångsvårigheter – personen kan släpa fötterna efter sig och sedan inte lyckas ta nästa steg.
• Muskelstelhet – uppstår i armar, ben och nacke, vilket också kan påverka hållning och balans.
• Försämrade ansiktsrörelser – att blinka eller le kan bli svårt, och talet kan bli nästan omöjligt.

Komplikationer vid Parkinsons sjukdom

Utöver själva symtomen kan en rad komplikationer uppstå. Svårigheter att tugga och svälja gör något så enkelt som att äta besvärligt. Depression till följd av de problem sjukdomen medför är vanligt förekommande, liksom sömnsvårigheter. Förstoppning och urinproblem utvecklas ofta med tiden.

Därtill kommer att läkemedlen som används mot Parkinsons sjukdom kan ha allvarliga biverkningar, exempelvis ofrivilliga rörelser i armar och ben samt hallucinationer.

Levodopa – den viktigaste behandlingen

Läkemedelsbehandlingen vid Parkinsons sjukdom syftar till att öka patientens dopaminnivåer i hjärnan. Det mest förskrivna läkemedlet är levodopa, ett ämne som faktiskt finns naturligt i människokroppen. Levodopa tas i tablettform och omvandlas till dopamin i hjärnan.

Andra läkemedel kombineras ofta med levodopa för att hindra det från att omvandlas till dopamin innan det hinner nå hjärnan. Effekten märks vanligen direkt hos patienten, men med tiden börjar läkemedlets verkan minska. Då kan biverkningar som muskelryckningar och vanföreställningar uppstå.

James Parkinson – mannen bakom namnet

Sjukdomen har fått sitt namn efter James Parkinson, en engelsk läkare som även var politisk aktivist och geolog. Han föddes i London den 11 april 1755 och avled den 21 december 1824.

År 1817 skrev Parkinson en uppsats som beskrev symtomen på den sjukdom som senare skulle uppkallas efter honom. Genom att observera sex personer med åkomman under deras dagliga promenader kunde han sammanställa sina iakttagelser i verket An Essay on the Shaking Palsy. Utöver detta skrev Parkinson även om gikt och bukhinneinflammation (peritonit).