
Cerebral pares (CP) uppstår till följd av en hjärnskada eller en missbildning i hjärnan. De associerade symtomen upptäcks vanligtvis under barnets första tre levnadsår. Även om cerebral pares inte går att bota finns det många behandlingsalternativ som kan hjälpa till att hantera de fysiska symtomen och förbättra livskvaliteten.
Använd de återkommande läkarbesöken för att rapportera förändringar i tillståndet samt nya fysiska eller psykiska utvecklingssteg. Det kan finnas en mängd olika besök att hålla reda på, bland annat kontakter med primärvården och specialistläkare. Planera gärna flera besök samma dag för ökad effektivitet och för att minska resbelastningen.
De främsta målen med fysioterapi är att förebygga muskelförsvagning och kontrakturer samt att främja motoriska färdigheter och funktioner. En löpande bedömning görs för att fastställa hur ofta och hur omfattande träningen behöver vara. Sessionerna kan bokas på mottagning eller i hemmet, beroende på tillståndets utveckling och mottagningens möjligheter.
Kommunikationen mellan personen med cerebral pares och omvärlden är mycket viktig. Tal- och språkträning hjälper till att utveckla talförmågan och främjar förståelsen av både verbal och skriftlig kommunikation. Olika tekniker kan användas, exempelvis bildkort, teckenspråk eller bildassociationer. Målet är att ge personen ett tryggt och fungerande sätt att kommunicera.
Många personer med cerebral pares lider av smärtsamma muskelspänningar, spasmer eller kontraktioner. Läkemedel som diazepam (Valium) kan lindra relaterade spasmer och smärta. Antiepileptiska läkemedel som fenytoin (Dilantin) kan också förskrivas för att hjälpa till att kontrollera krampanfall. En grundlig medicinsk bedömning avgör om läkemedelsbehandling är lämplig.
Målet med arbetsterapi är att främja förmågan att klara aktiviteter i vardagen. Behandlingen hjälper till att utveckla den finmotorik som behövs för uppgifter som att borsta tänderna eller knäppa kläder. Man arbetar också för att anpassad utrustning ska finnas tillgänglig för enklare användning. Exempelvis kan arbetsterapeuter hjälpa till att hitta bekväma sittlösningar och anpassade bestick.
Korrigerande eller förebyggande kirurgi kan bli aktuell för att lindra smärta eller undvika ytterligare skador. Kirurgisk reparation av muskler kan också bidra till att förbättra gångförmågan. Hos yngre patienter måste stor försiktighet iakttas för att inte skada muskler och senor som fortfarande är under utveckling. Tidiga insatser rekommenderas ofta för att uppnå bästa möjliga resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online