Droppfot: symtom, orsaker, diagnos och behandling

Droppfot är ett tillstånd som kännetecknas av en nedsatt förmåga att lyfta framfoten, vilket kan leda till att foten drar efter marken vid gång. Det är viktigt att förstå att droppfot i sig inte är en sjukdom, utan ett symtom på en underliggande skada eller sjukdom som påverkar nerver eller muskler.

Vanliga symtom vid droppfot

Utöver den svaga fotlyften finns flera tecken som ofta förekommer:

• Foten släpper ner mot marken med ett slappliknande ljud vid varje steg.
• Personen höjer låret onormalt mycket när hen går, på ett sätt som liknar trappstegning – det vill säga att knät lyfts högt som vid trappklättring för att undvika att foten snubblar.
• Smärta eller domningar i foten kan också uppträda.

Orsaker till droppfot

Droppfot kan orsakas av många olika neurologiska eller muskulära sjukdomar. Vanliga orsaker inkluderar:

• Muskelsjukdomar, exempelvis muskeldystrofi.
• Nervskador till följd av skada eller sjukdom.
• Långvarigt tryck på nerverna under knät, exempelvis från felaktig hållning eller korslagda ben under längre perioder.

Så ställs diagnosen

En läkare kan ofta upptäcka droppfot genom en enkel fysisk undersökning. För att fastställa orsaken och utvärdera nervfunktionen kan dock kompletterande undersökningar behövas, såsom magnetkameraundersökning (MR) eller elektromyografi (EMG), som mäter nerv- och muskelaktivitet.

Behandlingsmöjligheter

Behandlingen fokuserar dels på att åtgärda den bakomliggande orsaken, dels på att lindra symtomen. Vanliga behandlingsmetoder omfattar:

• Särskilda skenor eller ortoser som hjälper foten att hållas i rätt läge vid gång.
• Nervstimuleringsterapi.
• Kirurgiska ingrepp i vissa fall.
• Fysioterapi för att stärka musklerna och förbättra rörligheten.

Prognos

Enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke är prognosen god om den underliggande orsaken kan behandlas framgångsrikt. Är orsaken däremot en progressiv sjukdom finns risken att droppfoten kvarstår eller återkommer över tid. Regelbunden uppföljning hos vårdpersonal är därför viktig för bästa möjliga resultat.