Vanliga manifestationer
- Prodrom: Feber, huvudvärk, mattighet, myalgi – ofta omöjligt att skilja från en viral infektion.
- Förändrad mental status: Förvirring, letargi, agitation, personlighetsförändringar eller progression till koma.
- Fokala neurologiska defekter: Hemipares, afasi, kranialispares, ataxi.
- Anfall: Fokala eller generaliserade; kan bli refrakta (status epilepticus).
- Meningeala tecken: Nackstevhet, fotofobi, positiva Kernig/Brudzinski-tecken (pekar på meningoencefalit).
- Autonom instabilitet: Temperaturlabilitet, blodtrycksvariationer.
- Sensorska störningar: Syn- eller hörseländringar.
Huvudsakliga etiologier
- Virala: HSV-1 (mest vanlig sporadisk), VZV, enterovirus, arbovirus (West Nile, japansk encefalit, Zika).
- Autoimmuna: Anti-NMDA-receptor, LGI1, CASPR2, GABABR-encefalit.
- Bakteriella/Svampar/Parasiter: Tuberkulos, neurosyfilis, Lyme-neuroborrelios, kryptokock, toxoplasma.
- Paraneoplastiska: Kopplade till underliggande malignitet.
Kritiskt handlande: Tid är hjärna
Varje encefalopati åtföljd av feber, anfall eller fokal neurologiskt tecken utgör en medicinsk akutsituation. Omedelbar utredning inkluderar hjärn-MRI, lumbalpunktion med bred PCR-panel, EEG och autoimmuna antikroppstester. Empirisk aciklovir plus antibiotika och steroider bör inledas innan bekräftande resultat om klinisk misstanke är hög. Dödligheten ligger på 10–30 % även med behandling; fördröjningar försämrar utfallen avsevärt.
