Basala ganglierna TIC oordning

Den basala ganglierna , en grupp av nervceller som ligger i mitten av hjärnan , är till stor del ansvarig för lärande och motorisk kontroll . Basala ganglierna arbete med andra delar av hjärnan för att fatta beslut och för att ta fram och genomföra väl samordnade frivilliga rörelser . Fel i basala ganglierna kan orsaka motoriska tics , som är plötsliga , upprepade , okontrollerbara rörelser av muskelgrupper , eller vokala tics - ljud som är gjorda ofrivilligt . Orsaker

basala ganglierna tic dysfunktion kan orsakas av abnorm reglering av dopamin, en kemikalie i hjärnan som hjälper till att överföra nervimpulser . Over- aktiviteten av dopamin minskar förmågan hos de basala ganglierna för att inhibera beteendet , vilket ofta leder tics. Även om ingen enskild gen har utpekas , mottaglighet för tic sjukdomar verkar vara genetisk . I vissa fall kan ticstömingar orsakas av att använda droger eller receptbelagda läkemedel , framför allt , kokain eller stimulantia .

Symtom

Tic sjukdomar presenterar ett brett spektrum av symtom som kan variera från mindre störningar till allvarlig försämring av det dagliga livet . Symtomen börjar vanligen före 18 års ålder , och omfattar plötsliga , ofrivilliga , repetitiva rörelser eller gester som ögon blinkande eller armen flaxa , eller läten , såsom grymtande eller hosta . Vissa drabbade kan kortfattat kontrollera symtomen för korta perioder . Den resulterande stress, dock gör tics svårare när de slutligen utsläppt .
Kategorier

Det finns flera olika typer av muskelryckningoordningar . Övergående tic sjukdomar börjar i barndomen , men de är tillfällig och varar endast under flera veckor eller månader . Dessa tics är mer märkbar under stressiga eller känslomässiga tider . I motsats härtill är varaktigheten av kronisk ticstömingar många år. Den allvarligaste typen av tic sjukdom kallas Tourettes syndrom - eller TS . Med TS , både motoriska och vokala tics att visas någon gång under sjukdomen . De tics är mer intensiv och långvarig och de orsakar betydande försämring i daglig verksamhet .
Diagnos

Det finns inga objektiva tester för att diagnostisera tic oordning , men hjärnröntgen studier kan utföras för att utesluta andra sjukdomar som efterliknar ticstömingar . En klinisk diagnos ställs genom att observera symptomen , studera historia av symptomen och samla in information om andra familjemedlemmar som kan ha sjukdomen , eftersom det har fastställts att tendensen att utveckla tics är genetisk .

Behandling

behandlingar finns tillgängliga för att hantera symtom på tic oordning , men det finns inget botemedel . Rådgivning , biofeedback och avslappningsteknik kan hjälpa till att lindra stress , vilket resulterar i tic minskning . Habit återföring utbildning bidrar till att öka medvetenheten om tics och bidrar till att utveckla strategier för att bemöta dem . Mediciner som hjälper blockera dopamin är ett alternativ , och i allvarliga fall , kan djup hjärnstimuleringanvändas . Addera