
Dyspraxi, även kallad utvecklingskoordinationsstörning (DCD), är en neurologisk utvecklingsstörning som påverkar förmågan att planera och utföra rörelser. Symtomen skiljer sig från person till person och kan variera kraftigt i svårighetsgrad. Här går vi igenom de vanligaste tecknen.
Finmotorik: Många med dyspraxi har svårt med precisa rörelser, exempelvis att skriva för hand, klippa med sax eller knäppa knappar på kläder.
Grovmotorik: Aktiviteter som att gå, springa eller fånga en boll kan kännas besvärliga och krävande.
Koordination och balans: Dålig kroppskontroll, klumpighet samt frekventa snubblingar eller stötar är vanligt förekommande.
Svårigheter med rumslig uppfattning kan göra det utmanande att bedöma avstånd eller orientera sig i nya miljöer. Många har även svårt att planera och organisera aktiviteter, som att förbereda sig inför skoldagen eller följa ett recept.
Dyspraxi kan påverka sociala färdigheter, till exempel förmågan att tolka sociala signaler och interagera med jämnåriga. Tal- och språksvårigheter förekommer också, såsom stamning eller svårigheter att hitta rätt ord i samtalet.
Problem med uppmärksamhet och koncentration är vanligt, liksom impulsivitet och rastlöshet. Många upplever dessutom sensoriska bearbetningssvårigheter, vilket innebär att de kan vara över- eller underkänsliga mot vissa ljud, ljus, texturer eller beröring.
De dagliga utmaningarna kan leda till känslomässiga besvär, exempelvis ångest, frustration eller lågt självförtroende, särskilt hos barn och unga.
Alla personer med dyspraxi får inte alla dessa symtom, och svårighetsgraden kan variera kraftigt mellan individer. Upplever du eller ditt barn flera av dessa tecken kan det vara klokt att kontakta vården för utredning och rätt stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online