Paraplegi är en typ av ryggmärgsskada som leder till oförmåga att känna sinnestillstånd eller producera rörelser. Till skillnad från tetraplegi påverkas endast benen, medan armarnas och händernas funktion bevaras.
Vanliga orsaker till paraplegi är trauma (såsom trafikolyckor, skottskador och fall), tumörer samt sjukdomar (till exempel spina bifida och multipel skleros).
Paraplegi orsakas av skada på ryggmärgen och är en medicinsk diagnos som innefattar förlamning av de nedre extremiteterna, med partiell eller fullständig förlust av känsel och rörelseförmåga. Andra vanliga symtom är förlust av kontroll över urinblåsa och tarm, liksom fertilitetsproblem hos män.
Ryggraden består av fyra huvudsakliga områden:
Vid paraplegi har ryggmärgsskadan inträffat på torakal nivå eller lägre.
Eftersom paraplegi ger partiell eller fullständig funktionsnedsättning av känsel och rörelse utsätts den drabbade för ökad risk för andra medicinska tillstånd, exempelvis trycksår, benskörhet (osteoporos), spasticitet, lunginflammation och djup ventrombos (DVT). Neuropatisk smärta kan också förekomma.
Förutom skadans höjd avgör även dess exakta placering på ryggmärgen hur stor den kvarvarande funktionsförmågan blir:
Skadan sitter i mitten av ryggmärgen och resulterar i förlust av armfunktion. Återhämtningen brukar börja i benen och sedan fortsätta uppåt.
Skadan är lokaliserad framför ryggmärgen, vilket innebär att personen inte kan uppleva smärta, beröring eller temperatur. En viss återhämtning av rörelseförmågan är möjlig.
När skadan sitter bak på ryggmärgen kan personen fortfarande uppleva smärta och temperatur. Rörelseförmågan bevaras i allmänhet, men koordinationsproblem kan förekomma.
Skada i ländryggsregionen på de nerver som sträcker sig ut ur ryggmärgen kan orsaka partiell eller fullständig förlust av känsel och rörelse. Dessa nerver har förmåga att växa tillbaka, vilket möjliggör fullständig återhämtning.
Skadan är belägen på ena sidan av ryggmärgen, vilket ger partiell eller total förlust av rörelseförmåga på den skadade sidan, samtidigt som känseln för smärta och temperatur bevaras. På motsatt sida av kroppen är rörelseförmågan normal, men känslan för smärta och temperatur är helt eller delvis förlorad.
Djup ventrombos (DVT) är en mycket allvarlig, potentiellt dödlig komplikation för personer med paraplegi, särskilt i de tidiga skedena efter skadan. Blodproppar kan bildas i de nedre extremiteterna, lösgöras och transporteras till lungorna. Mekaniska hjälpmedel och antikoagulerande läkemedel bör användas. Anhöriga måste få information så att de kan känna igen och förebygga djup ventrombos.
Trycksår orsakas av ouppvaktat tryck mot kroppsytorna samt av friktion och skjuvkrafter. Personer med paraplegi måste vändas och flyttas minst varannan timme samt få noggrann vård vid inkontinens. Fårskinn och speciella madrasser bör också användas. Huden ska hållas ren och torr, och kläder bör vara lätta och löst sittande.
Benskörhet (osteoporos) utvecklas hos personer med ryggmärgsskada eftersom de inte kan bibehålla normal muskelaktivitet eller bära vikt. Detta gör att skelettet försvagas och lättare drabbas av frakturer. För att förebygga benskörhet och muskelstelhet bör regelbunden rörlighetsträning utföras. Användning av speciella medicinska hjälpmedel bör också ingå som en del av den övergripande behandlingen och rehabiliteringen.
Lunginflammation – risken ökar markant hos paraplegiker när bröstkorgens muskler (intercostalmusklerna) och bukmusklerna är förlamade. Möjligheten till djup andning och hostning blir då starkt begränsad, vilket kan leda till lunginfektion. För att förebygga lunginflammation måste personer med ryggmärgsskada få percussionbehandling och andningsterapi. Även speciella bukbälten kan användas för att underlätta andningen.
En mer ovanlig form av paraplegi är hereditär spastisk paraplegi (HSP), en ärftlig grupp av cirka 30 olika neurologiska sjukdomar. Sjukdomen medför i allmänhet progressiv svaghet i de nedre extremiteterna, och det finns idag ingen botande behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online