Dialysutrustning används för att behandla njursvikt. Den används både av patienter som lider av akut njursvikt, där njurarnas funktion tillfälligt har upphört, och av de som permanent har förlorat sin njurfunktion. Utrustningen fungerar genom att avlägsna överflödig vätska och avfallsämnen från blodet med hjälp av filter.
Det finns två huvudtyper av dialys: peritonealdialys (PD) och hemodialys (HD). Båda typerna kan utföras på sjukhus eller, i allt större utsträckning, i hemmet. Innan man påbörjar hemdialys är det viktigt att förstå dialysmaskinens olika komponenter och hur de samverkar för att behandlingen ska bli säker och effektiv.
I dialysutrustning finns två tryckmonitorer, kända som arteriella och venösa monitorer. Den arteriella tryckmonitorn mäter trycket mellan blodpumpen och den punkt där blodet lämnar kroppen. Här förväntas ett negativt tryck. Monitorns avläsning omvandlas till en elektrisk signal, och inbyggda larm aktiveras om trycket faller utanför det förväntade intervallet. Detta kan inträffa om patienten kopplas bort från utrustningen, om blodslangen lossnar från kroppen eller om det uppstår en blockering i blodkretsen.
Venöst tryck är det kärltryck som råder i venerna eller förmaken i hjärtat. Normalt är detta tryck positivt, men om trycket hamnar utanför det förväntade intervallet aktiverar den venösa tryckmonitorn larm, utlöser klämning av blodledningen och stoppar blodpumpen. Lågt venöst tryck orsakas oftast av avbrutna anslutningar, medan högt venöst tryck beror på lågt blodflöde uppströms blodpumpen.
Dialysprocessen kräver två pumpar: en blodpump och en heparinpump. Blodpumpen mäter blodflödeshastigheten och pumpar den lämpliga mängden blod för blodslangens diameter, med en hastighet på 200 till 600 ml/min, enligt en artikel i tidskriften Hemodialysis International. Blodpumpen har även två inbyggda rullar som håller blodet i konstant rörelse genom slangen. Heparinpumpen är en spruta eller en rullpump som används för att tillföra heparin till blodkretsen och därmed förhindra att blodet koagulerar under behandlingen.
Blodslangar tillverkas av giftfritt material som behandlas med silikon för att minska risken för blodproppar. Slangarna är relativt dyra och används därför normalt endast i dialyssystem för flera användningar.
Luftläckagedetektorer är normalt baserade på ultraljudsteknik. De är en mycket viktig säkerhetsfunktion i dialysutrustningen eftersom de förhindrar att luftemboli (luftbubblor i blodet) uppstår – ett problem som drabbar cirka 1 av 2 000 behandlingar, enligt Hemodialysis International. Luftläckage uppstår oftast från den arteriella nålen eller från slangarna, och detektorerna ser till att behandlingen avbryts innan faran uppstår.
Att förstå dialysmaskinens komponenter – tryckmonitorer, pumpar, blodslangar och luftläckagedetektorer – är avgörande för alla som överväger hemdialys. Varje del spelar en viktig roll för att behandlingen ska vara säker och effektiv, oavsett om den utförs på sjukhus eller i hemmet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online