Multicystisk dysplasi, även kallad multicystisk dysplastisk njure, är en medfödd sjukdom som innebär att en eller båda njurarna är felformade. Kroppen har två njurar vars uppgift är att rena blodet från avfallsämnen genom att bilda urin. Det viktigaste att komma ihåg är att tillståndet inte är livshotande när bara en njure är drabbad – vilket är fallet i de allra flesta fallen.
Tillståndet beror på en onormal fosterutveckling av en eller båda njurarna. Oftast drabbas endast en njure, som då består av flera cystor i olika storlekar. Detta gör att njuren antingen fungerar mycket dåligt eller inte alls. I de flesta fall är det den vänstra njuren som är drabbad.
Med hjälp av ultraljud upptäcks tillståndet oftast redan före födseln. Ungefär ett av 43 000 födda barn har denna diagnos. En fungerande njure räcker gott för att producera den fostervätska som behövs under graviditeten samt för att rena blodet efter födseln. Tillståndet är därför sällan någon anledning till oro. Det är vanligast hos kaukasiska barn och förekommer i ungefär lika hög grad hos pojkar som flickor.
Förutom att tillståndet ofta upptäcks vid ultraljud under graviditeten finns det även metoder för undersökning efter födseln. Det är viktigt att låta barnet undersökas av en pediatrisk urolog, eftersom det finns andra njursjukdomar som kan kräva kirurgisk behandling.
En metod är miktionscystouretrografi (VCUG), som är invasiv och innebär att en kateter förs in i urinröret varefter blåsan fylls med kontrastvätska. Medan läkaren tar röntgenbilder syns urinvägarna tydligare. En annan metod är intravenös urografi (IVP), där urinvägarna fylls med kontrast och röntgen används för att se hur bra njurarna tömmer urinen. Även ultraljud kan användas efter födseln för att upptäcka tillståndet.
Det finns ingen enhällig konsensus om vilken behandling som är bäst. Tidigare var det vanligt att operera bort den skadade njuren. Idag föredrar många läkare att i stället observera njuren, eftersom den i många fall krymper tills den knappt går att upptäcka. Studier pågår kring risken för högt blodtryck och elakartade förändringar i cystorna, men sådana fall har inträffat mycket sällan. Resultaten visar hittills att risken för komplikationer är låg.
Om man ändå bedömer att njuren bör tas bort kan ingreppet göras genom ett litet snitt eller via titthålskirurgi (laparoskopi). Vid laparoskopisk kirurgi görs fyra små stick, varav njuren tas bort genom ett av dem. Vissa föräldrar väljer att låta ta bort njuren för att helt eliminera alla framtida risker.
Om barnet opereras behöver det vanligtvis inte stanna kvar på sjukhuset mer än en natt för observation innan det får åka hem för att återhämta sig helt. Läkaren ger noggranna anvisningar om den vård som krävs samt om vilka aktiviteter barnet bör undvika under återhämtningen.
Om barnet inte har några andra medfödda missbildningar kan han eller hon förväntas leva ett helt normalt liv. Den fungerande njuren kan bli större än normalt, och regelbundna kontroller hos läkare kommer att behövas livet igenom för att säkerställa att njuren fortsätter fungera. Läkaren kan rekommendera en kost med begränsat salt- och proteinintag. Kontaktsporter bör undvikas för att skydda den friska njuren från skador. Dessutom bör kroppsvikten hållas på en idealnivå i förhållande till längd och kön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online