En njursten klassificeras som fastsittande när den har fastnat i urinvägarna och inte kan föras ut naturligt med urinströmmen. Till skillnad från stenor som passerar av sig själva kan en fastsittande sten blockera urinflödet och orsaka betydande besvär.
Fastsittande njurstenar kräver omedelbar medicinsk utvärdering för att minska risken för infektion eller mer allvarliga njurskador. Ju längre stenen blockerar urinvägarna, desto större blir risken för komplikationer.
I vissa fall kan läkemedel hjälpa till att lösa upp stenen eller underlätta dess passage. Andra patienter behöver icke-invasiva behandlingar, exempelvis extrakorporell chockvågslitotripsi (ESWL), där stötvågor används för att krossa stenen i mindre bitar som sedan förs ut med urinen. I sällsynta fall krävs kirurgisk borttagning.
Risken för att en njursten ska fastna i urinvägarna hänger i stor utsträckning samman med dess storlek. Enligt Cornell Universitys urologiska klinik är chansen mycket hög att stenor mindre än 3 mm passerar av sig själva, medan stenor över 8 mm bara har cirka 20 procents chans att spontant föras ut.
Alla njurstenar medför ett visst obehag, men en fastsittande sten orsakar de största problemen. Enligt National Kidney Foundation kan stenor som inte rör på sig leda till att urin samlas i njuren, urinledaren, urinblåsan eller urinröret – och det är detta som orsakar den karaktäristiska, ofta intensiva smärtan.
Dåliga kostvanor gör att allt fler barn redan från fem års ålder drabbas av njursten. Viktiga förebyggande åtgärder är att barn dricker rikligt med vatten varje dag och att intaget av saltrik mat begränsas. Även en balanserad kost med måttliga mängder socker och animaliskt protein kan bidra till att minska risken för stenbildning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online