Om en kateter krävs för dialys beror på vilken typ av dialysbehandling patienten får. Vid peritonealdialys (buksdialys) är en kateter alltid nödvändig. Vid hemodialys finns däremot flera alternativ – både katetrar och andra former av vaskulär access.
Oavsett vilken typ av dialys som utförs krävs det alltid en väg in till patientens blod eller bukhåla för att behandlingen ska kunna genomföras. Valet av åtkomstmetod påverkar både behandlingens effektivitet och risken för komplikationer.
Vid hemodialys finns tre olika typer av kärlaccess: katetrar, AV-fistlar och AV-graftar. En dialyskateter är en port som ger direkt tillgång till patientens blodbanor och används ofta när snabb behandling behövs. Grafter och fistlar placeras däremot permanent under huden. En arteriovenös fistel (AV-fistel) skapas genom att kirurgiskt koppla samman kroppens egna vener och artärer, medan en graft består av syntetiskt material som fungerar som ett konstgjort blodkärl.
Vid peritonealdialys är en kateter det enda möjliga alternativet. Katetern placeras i buken och har en slang genom vilken dialysvätskan förs in i bukhålan. Vätskan stannar kvar en viss tid innan den dräneras bort, vilket gör att gifter och överskottsvätska avlägsnas från kroppen.
Infektion är den vanligaste komplikationen vid dialyskatetrar. Om infektionen blir allvarlig nog måste katetern bytas ut. AV-graftar och AV-fistlar ger betydligt färre komplikationer och erbjuder dessutom bättre behandlingseffektivitet än katetrar vid hemodialys.
En dialyskateter kräver särskilda förebyggande åtgärder för att undvika infektioner, exempelvis noggrann hygien och regelbundna kontroller. Av denna anledning, liksom av flera andra fördelar, är AV-fisteln den föredragna åtkomsttypen vid långvarig hemodialys.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online