
Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse (NKUDIC) leder njurstenar till över en halv miljon besök på akutmottagningar varje år. Vissa njurstenar stannar kvar i njuren och orsakar aldrig några problem. Andra vandrar ner i urinledarna – och då avgör stenens storlek och form om den kan passera genom systemet på egen hand eller om medicinsk behandling krävs.
Njurerna renar blodet från avfallsprodukter och överskottsvätska. Avfallsprodukterna består bland annat av mineraler som normalt är upplösta i urinen, men de kan ibland skiljas ut och bilda små kristaller. Med tiden klumpar kristallerna ihop sig och härdar till en njursten.
Njurstenar kan bildas om urinen inte innehåller tillräckligt med vätska för att helt lösa upp avfallsprodukterna, eller om halterna av ämnen som vanligtvis bildar stenar – framför allt kalcium och oxalat – är höga. Urin innehåller normalt kemiska ämnen som hindrar kristaller från att bildas; är dessa nivåer låga ökar risken för stenbildning. Vissa sjukdomstillstånd, som urinvägsinfektioner och njursjukdomar, är kopplade till en ökad risk, och kronisk inflammation i tarmen kan orsaka kalciumoxalatstenar.
Enligt de flesta källor varierar storleken på en njursten från så liten som ett sandkorn till så stor som en golfboll. Forskare vid University of Missouri publicerade en studie om behandling av "stora" njurstenar i tidskriften Journal of Endourology i september 2009. De klassificerade alla njurstenar över 2,5 cm som stora, och medelstorleken på de stora stenarna i studien var 3 cm.
En njursten behöver inte lämna kroppen så länge den stannar kvar i njuren utan att orsaka problem på grund av sin storlek eller mängd. Men när den vandrar ut i urinvägarna uppstår ofta svår smärta. Där blir storlek och form avgörande. En slät, liten sten passerar urinledaren betydligt lättare än en större, ojämn sten. Alla stenar orsakar smärta, men om stenen är för stor för att enkelt passera urinledarens trånga gång fortsätter smärtan medan den glatta muskulaturen försöker pressa stenen vidare. Stenar som är för stora eller ojämna fastnar lättare – då kan urinflödet blockeras, smärtan intensifieras och en infektion kan utvecklas.
Läkare vid Delaware Urological Associates anger att njurstenar större än 1 cm sällan passerar urinvägssystemet utan komplikationer. De konstaterar också att chansen för spontan passage är mycket hög för stenar som är mindre än 3 mm i bredd, medan stenar över 8 mm bara har cirka 20 procents chans att passera spontant under ett års tid.
Stenar större än 8 mm kan blockera urinvägarna och orsaka blödningar. Njurstenar som är för stora för att passera på egen hand krossas vanligtvis med stötvågor, så att bitarna kan spolas ut med urinen. Fungerar inte den behandlingen krävs kirurgi för att avlägsna stenen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online