Enligt American Kidney Fund lider ungefär en av nio vuxna amerikanare – över 29 miljoner människor – av någon form av njursjukdom. En av de vanligaste orsakerna är lupus, en autoimmun sjukdom som kan angripa kroppens egna organ.
Vid lupus stör immunförsvaret kroppens normala funktion och angriper i stället för att skydda mot virus, bakterier och andra smittämnen. Detta kan skada njurens filtrerande strukturer, så kallade nefron, vilka har till uppgift att rena blodet från avfallsämnen. Skadan leder till en inflammation som kallas nefrit eller glomerulonefrit. Lupusnefrit kan ge upphov till blod eller överdrivna mängder protein i urinen och är en betydande orsak till njursjukdom och i förlängningen njursvikt.
Enligt Lupus Foundation of America utvecklar cirka en av tre personer med lupus nefrit som kräver medicinsk utredning och behandling. Sjukdomen drabbar människor i alla åldrar och etniska grupper, men är ungefär tio gånger vanligare hos kvinnor än hos män.
Tack vare stora framsteg inom forskningen om lupusnefrits orsaker lever idag över 80 procent av de drabbade ett normalt livslångt liv. Enligt National Kidney Foundation får dock nästan nio av tio personer med lupus någon grad av njurskada under sjukdomens förlopp – även om bara två till tre procent utvecklar en njursjukdom som är allvarlig nog att kräva behandling.
Obehandlad lupusnefrit kan leda till bestående skador och ärrbildning i njurarna samt i värsta fall till slutstadiet av njursvikt, där dialys eller transplantation blir nödvändig.
Det första symtom som ofta uppmärksammas vid lupusnefrit är vätskeansamling i kroppen, vilket ger svullnad (ödem) och viktökning. Andra tecken kan vara blod i urinen, ett skummande utseende på urinen samt högt blodtryck.
I tidiga skeden av njursjukdom kan symtomen helt saknas, vilket gör sjukdomen svår att upptäcka utan undersökningar. När symtom väljer visar sig kan de innefatta mörkfärgad urin, högt blodtryck, smärta i flanken (sidan av ryggen) och viktökning beroende på vätskeretention. Urinprov och blodprov används för att ställa diagnos och bedöma njurfunktionen.
Lupus, eller systemisk lupus erythematosus (SLE), är en allvarlig autoimmun sjukdom som kan påverka hud, leder, blod och njurar. Vid SLE bildar immunsystemet antikroppar som ansamlas i njurarna och skadar glomeruli, de små filter som renar blodet. Inflammationen som uppstår kallas lupusnefrit och leder till nedsatt njurfunktion – ett mycket vanligt fynd när sjukdomen är aktiv.
Njursjukdom uppstår när de strukturer som filtrerar blodet tar skada. Skadade njurar kan inte längre rena blodet ordentligt, varav avfallsämnen ansamlas i blodet och skadar kroppen. Om sjukdomen inte behandlas kan den utvecklas till njursvikt. En tidig diagnos är därför avgörande – upptäcks njursjukdomen i tid finns goda möjligheter att hejda utvecklingen och förhindra permanent njursvikt.
Vid avancerad njursjukdom finns flera behandlingsformer:
Behandlingen av lupusnefrit måste alltid anpassas individuellt efter patientens behov. Två huvudsakliga typer av läkemedelsbehandling används: kortikosteroider, som dämpar inflammationen, och cytostatika (immunosuppressiva läkemedel), som hämmar immunförsvarets överaktivitet. Kortikosteroider har använts mot lupusnefrit i närmare fyrtio år och är effektiva, även om biverkningar kan förekomma. Immunosuppressiv behandling används vid svår lupusnefrit för att förhindra ytterligare skador på njurarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online