Bisköldkörtlarna utsöndrar ett hormon som håller kalciumnivåerna i blodet under kontroll. Kalcium är avgörande för musklernas och nervsystemets funktion. Friska njurar utsöndrar en viss mängd kalcium via urinen, men det allra mesta återabsorberas. Vid njursjukdom, när njurarna inte fungerar som de ska, ökar mängden kalcium i urinen och kalciumnivån i blodet sjunker. Bisköldkörtlarna reagerar på detta genom att producera mer hormon än normalt – ett tillstånd som kallas sekundär hyperparatyreoidism. Lämnas det obehandlat leder tillståndet till benförlust och onormalt höga kalciumnivåer i blodet.
Bisköldkörtlarna är fyra små körtlar som sitter bakom sköldkörteln, runt struphuvudet. De utsöndrar ett hormon som kallas parathormon (PTH). PTH:s uppgift är att reglera kalciumnivån i blodet genom att stimulera frisättningen av kalcium från skelettet. Vid överproduktion av PTH – ett tillstånd som kallas hyperparatyreoidism – stiger kalciumnivåerna i blodet. Personer med detta tillstånd kan känna sig trötta och nedstämda, visa tecken på irritation och lida av sömnsvårigheter.
Njurarna är två organ i bukens bakre del som filtrerar bort vattenlösliga ämnen från blodet och utsöndrar dem via urinen. Normalt sorterar njurarna bort ämnen som är skadliga för kroppen, men ibland följer livsnödvändiga ämnen med ut i urinen. Ett sofistikerat system i njurarna återabsorberar därför värdefulla ämnen från urinen och för tillbaka dem till blodet. Kalcium är ett sådant ämne.
Tillstånd som diabetes och högt blodtryck kan gradvis försämra njurarnas förmåga att filtrera blodet ordentligt. Som en konsekvens läcker kalcium och andra viktiga ämnen ut i urinen. Detta gör att blodets kalciumnivå sjunker, eftersom njurarna inte längre klarar av att återabsorbera allt kalcium som utsöndras.
När kalciumnivån i blodet sjunker svarar bisköldkörtlarna med att frisätta mer PTH. Hormonet bryter ner kalk i skelettet för att höja kalciumnivåerna i blodet. Processen fortsätter i en ond cirkel: kalciumet som frisätts från benen läcker också ut via de skadade njurarna, vilket triggar ytterligare PTH-produktion. Resultatet blir låga kalciumnivåer i blodet och minskad benmassa. Kalcium är dessutom nödvändigt för överföringen av nervimpulser till musklerna, och skelettet behövs för att upprätthålla kroppens struktur och skydda vitala organ. Överaktiviteten hos bisköldkörtlarna kallas "sekundär" hyperparatyreoidism just för att den uppstår som en reaktion på en annan primär sjukdom – njursjukdomen – och inte beroende på något fel hos bisköldkörtlarna själva.
Diagnostik av hyperparatyreoidism görs genom att mäta PTH-nivåerna i blodet samt kalciumhalten i urinen. Visar det sig att kalciumnivåerna är onormalt låga i blodet och samtidigt höga i urinen kan vården rikta uppmärksamheten mot njurarna som trolig orsak. Är njurfunktionen normal undersöks även andra sjukdomar som kan ge lågt blodkalcium eller ökat kalcium i urinen. Vid primär hyperparatyreoidism är kirurgiskt borttagande av körtlarna ofta enda behandlingsalternativet. Vid sekundär hyperparatyreoidism fokuserar behandlingen i stället på njursjukdomen, för att stoppa läckaget av kalcium. Detta bör återställa PTH-nivåerna till det normala.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online