
I klassiska skolexperiment används dialysslangen som en modell för cellmembranet. Anledningen är att båda är semipermeabla membran – de fungerar alltså som selektiva barriärer som avgör vilka ämnen som får passera och vilka som stannar kvar.
Ett semipermeabelt membran låter vissa molekyler passera genom det samtidigt som andra blockeras. Vilka partiklar som kan ta sig igenom beror främst på deras storlek, men även laddning och löslighet kan spela roll.
I ett typiskt dialysexperiment fylls slangen med en lösning som innehåller molekyler av olika storlekar, till exempel socker, salt eller stärkelse. Slangen placeras därefter i en bägare fylld med vatten.
Denna process speglar hur cellmembranet fungerar i verkligheten. Cellmembranet reglerar noggrant vilka ämnen som lämnar och lämnar cellen – näringsämnen och vatten släpps in, medan farliga eller onödiga partiklar hålls ute. På så vis visar dialysexperimentet tydligt cellmembranets centrala roll i homeostasen, det vill säga cellens förmåga att upprätthålla en stabil inre miljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online