Efter en njurtransplantation är det avgörande att kroppens immunsystem inte stöter bort det nya organet. Den amerikanska patientorganisationen American Association of Kidney Patients uppger på sin webbplats att ett flertal läkemedel kan förebygga avstötning av transplanterade organ genom att dämpa mottagarens immunförsvar.
Läkare förskriver oftast avstötningshämmande läkemedel i kombination med varandra. Organisationen betonar också att den vanligaste orsaken till avstötning vid modern njurtransplantation är att patienten inte följer sin medicineringsplan. Vanligtvis får patienterna injektioner under en till två veckor efter operationen och övergår därefter till kapslar eller tabletter vid utskrivningen från sjukhuset – ibland för resten av livet. Vissa transplantationsmottagare kan även ha nytta av återkommande immunglobulininjektioner eller plasmautbyten.
Tre läkemedelsföretag producerar versioner av cyklosporin som är godkända av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA med indikation för att förebygga avstötning av njurtransplantat. Patienter kan behandlas med Gengraf från Abbott, Neoral från Novartis eller Sandimmune från Novartis, i kombination med azatioprin eller en kortikosteroid.
Behandling med cyklosporin ökar risken för cancer, njurskador, högt blodtryck och kraftig hårväxt på kroppen. Liksom alla immunsupprimerande läkemedel som används för att förebygga avstötning gör cyklosporin patienten mer sårbar för så kallade opportunistiska infektioner.
Enligt American Association of Kidney Patients är prednison den mest förskrivna kortikosteroiden för njurtransplanterade patienter. Prednison och liknande preparat, exempelvis metylprednisolon (Medrol från Pfizer) och hydrokortison (Cortef från Pfizer), kan orsaka högt blodtryck, grön starr (glaukom), vätskeansamling, humörsvängningar samt förlust av kalcium från skelettet.
Astellas tillverkar varumärkespreparatet Prograf (takrolimus) för den amerikanska marknaden, medan Sandoz producerar en generisk motsvarighet. Den enda FDA-godkända sirolimusprodukten är Rapamune från Wyeth. Precis som cyklosporin utgör takrolimus och sirolimus grunden i många långsiktiga avstötningshämmande behandlingar.
Båda läkemedlen kan öka risken för cancer, högt blodtryck och njurskador. Takrolimus kan kombineras med kortikosteroider, medan patienter som tar sirolimus även kan få cyklosporin eller kortikosteroider som del av behandlingen.
Njurtransplanterade patienter som behandlas med mykofenolatmofetil måste alltid också ta cyklosporin och kortikosteroider. Läkemedlet säljs i USA som CellCept av Roche samt i generiska versioner från bland annat Accord Healthcare, Apotex, Mylan, Roxane, Sandoz, Teva och Zydus.
Yngre kvinnor som använder mykofenolatmofetil måste undvika graviditet, eftersom läkemedlet kan orsaka fosterskador och missfall. Samtliga patienter som behandlas med preparatet löper ökad risk för lymfom, diarré eller förstoppning, högt blodtryck och anemi.
Azatioprin förebygger avstötning av njurtransplantat endast när det tas tillsammans med andra immunhämmande läkemedel. FDA-godkända preparat omfattar Azasan från Salix, Imuran från Prometheus samt generiska produkter från Bedford, Mylan, Roxane och Zydus.
Behandling med azatioprin ökar risken för cancer, illamående samt anemi och andra blodsjukdomar. Både män och kvinnor som tar läkemedlet måste använda säker preventivmetod, eftersom det kan orsaka medfödda missbildningar hos barnet.
Novartis säljer basiliximab under namnet Simulect, medan Roche marknadsför daklizumab som Zenapax. Båda läkemedlen är biotekniskt framställda former av immunglobulin G1. Antitymocytglobulin, som Pfizer marknadsför som Atgam, är en renad form av immunglobulin G1 från häst.
När dessa läkemedel ges till njurtransplanterade patienter binder de till och inaktiverar de sjukdomsbekämpande celler, lymfocyterna, som annars skulle angripa den nya njuren som ett främmande objekt. Patienter som behandlas med basiliximab eller daklizumab måste även ta cyklosporin och kortikosteroider. Antitymocytglobulin kan förskrivas som komplement till andra avstötningshämmande läkemedel.
Vissa transplantationsmottagare kan också dra nytta av plasmaferes. Vid behandlingen tas den flytande delen av blodet, plasman, bort och ersätts med plasma som innehåller färre IgM-antikroppar (immunoglobulin M).
När koncentrationen av immunoglobulin M i blodet blir för hög kan patienten drabbas av blodproppar och stroke. Kroppen kan börja överproduera denna antikroppstyp som reaktion på en njurtransplantation, vilket gör plasmaferes till ett viktigt komplement i vissa behandlings situationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online