Obduktionsfynd i njuren vid essentiell hypertoni – vad visar undersökningen?

Essentiell hypertoni (högt blodtryck utan identifierbar bakomliggande orsak) är en av de vanligaste orsakerna till kronisk njurskada. Vid obduktion av patienter som lidit av långvarigt högt blodtryck uppvisar njurarna en rad karakteristiska förändringar som kan ses både med blotta ögat och i mikroskop. Nedan följer en översikt över de viktigaste patologiska fynden.

Makroskopiska fynd

Beskrivning av njurarnas utseende vid inspektion och snitt:

• Njurarna är ofta förstorade och fasta med ett rödaktigt till purpurfärgat utseende, särskilt vid akuta eller maligna förlopp.
• Njurkapseln kan vara förtjockad och delvis fastväxt mot den underliggande vävnaden (parenkymet).
• På snittyta är njurbarken (kortex) ofta förtunnad och blek, medan njurmärgen (medullan) kan framstå som kongesterad.
• Det finns ofta tecken på arterioloskleros och interstitiell fibros.
• Vid långvarig, godartad hypertoni blir njurarna däremot ofta små och skrumpna med en finkornig yta – det så kallade primära skrumpnjuren.

Mikroskopiska fynd

Den mikroskopiska undersökningen visar förändringar i njurens alla strukturella komponenter:

• Glomeruli (njurkroppar): Kan uppvisa hypertrofi, skleros och/eller nekros beroende på sjukdomens svårighetsgrad och duration.
• Tubuli (njurkanaler): Ofta atrofiska och kan innehålla proteincylindrar så kallade casts.
• Interstitium: Fibrotiska förändringar samt inflammatoriska cellinfiltrat kan förekomma.
• Kärl: Arterier och arterioler visar artärskleros med förtjockning av intima och media. Typiskt är även hyalin arterioloskleros vid benign hypertoni och hyperplastisk arterioloskleros med ”löklagervägg” vid malign hypertoni.

Immunofluorescens

Immunofluorescensfärgning kan användas för att påvisa förekomsten av immunkomplex i glomeruli. Fyndet hjälper till att skilja hypertensiv njurskada från andra glomerulära sjukdomar där immundepositioner spelar en central roll.

Elektronmikroskopi

Med elektronmikroskopi kan mer subtila förändringar synliggöras, bland annat i basalmembranet hos glomeruli och tubuli. Dessa ultrastrukturella fynd kompletterar den ljusmikroskopiska bilden och bidrar till en fullständig patologisk bedömning.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis ger obduktionen vid essentiell hypertoni en tydlig bild av hur kroniskt högt blodtryck skadar njuren: kärlförändringar i form av arterioloskleros leder till ischemi, vilket i sin tur orsakar glomerulär skleros, tubulär atrofi och interstitiell fibros. Dessa förändringar ligger till grund för utvecklingen av hypertensiv nefroskleros och kan i slutstadiet leda till kronisk njursvikt.