Njursten är en av de vanligaste och mest smärtsamma åkommorna i urinvägarna. De uppstår när kemiska ämnen skiljs från urinen och med tiden ansamlas till en större sten i njurarna. Här går vi igenom vad du behöver veta om typer, orsaker, symtom, diagnos och behandling.
De flesta njursten består av mer än ett kemiskt ämne, men det finns fyra huvudtyper som är vanligast: kalciumstenar, struvitstenar, urinsyrastenar och cystinstenar. Kalciumstenar är den absolut vanligaste formen och bildas ofta när kalcium kombineras med oxalat eller fosfat i urinen.
Vissa faktorer ökar risken för att utveckla njursten, till exempel att inte dricka tillräckligt med vätska eller ha en obalans i de kemiska ämnena i urinen. Sjukdomstillstånd som gikt och ledgångsreumatism kan också öka risken, liksom en kost rik på salt, protein eller oxalater samt ärftliga faktorer.
Så länge stenen ligger kvar i njuren ger den oftast inga symtom. Men när den vandrar ner i urinledaren på väg mot blåsan upplever du ofta kraftig smärta och kramp i sidan och ryggen, ett ökat behov av att urinera samt ibland illamående och blod i urinen. Smärtan kommer i vågor och kan vara mycket intensiv.
Njursten kan ibland synas på röntgen eller upptäckas när läkaren utför en datortomografi (CT), vilket är den mest tillförlitliga undersökningsmetoden. Vissa stenar är så små och släta att de passerar urinvägarna utan större besvär, medan andra kräver medicinsk utredning och behandling.
De flesta njursten går över av sig själva, förutsatt att du får tillräckligt med tid och dricker mycket vätska. Smärtstillande mediciner kan lindra besvären under tiden. Om en sten är för stor för att passera på egen hand kan kirurgisk behandling behövas. En vanlig metod för större stenar är extrakorporeal stötvågslitotripsi (ESWL), där chockvågor används för att krossa stenen i mindre bitar som sedan lättare kan passera via urinen. I vissa fall kan även endoskopiska ingrepp eller operation vara aktuella.
Beroende på stenens sammansättning kan din läkare rekommendera kostförändringar för att hålla nivåerna av kemiska ämnen i urinen i rätt balans. Att öka vätskeintaget, framför allt vatten, är också viktigt för att förhindra att urinen blir för koncentrerad. Regelbundna kontroller hos läkare kan hjälpa dig att minska risken för återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online