Osteoporos är ett stort hälsoproblem som drabbar över 44 miljoner amerikaner. Sjukdomen utvecklas gradvis när nedbrytningen av benvävnad överstiger bildningen av nytt ben, vilket leder till sköra ben som lätt bryts. Höfter, handleder och ryggrad är de områden som är mest utsatta. År 1995 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA Fosamax, det första läkemedlet i en ny läkemedelsklass som kallas bisfosfonater, för att förebygga benskörhet. Sedan dess har Fosamax använts av miljontals patienter för att behandla sin osteoporos.
Fosamax tolereras i allmänhet väl, men liksom alla läkemedel kan det orsaka vissa biverkningar hos känsliga patienter. Tack vare läkemedlets selektiva affinitet för benvävnad är de flesta biverkningar dock relativt lindriga. De inkluderar hudutslag, ögonproblem och utbredda smärtor i muskler, leder och/eller ben. Användare av Fosamax kan också uppleva mag-tarmproblem som illamående, bukkramper, diarré, förstoppning och irritation i matstrupen. Dessa besvär kan ibland bli så obehagliga att patienten väljer att sluta ta medicinen.
Kraftig irritation i matstrupen, röret som förbinder munnen med magsäcken, är en känd biverkning av Fosamax. Tecken på detta problem inkluderar smärta eller svullnad i halsen, smärtsamt sväljande och halsbränna. Dessa biverkningar är vanligare vid högre doser eller när läkemedlet tas tillsammans med acetylsalicylsyra (aspirin). För att minimera risken för matstrups- och magbesvär bör patienter ta sin Fosamax första tiden på morgonen tillsammans med ett helt glas vatten, minst 30 minuter innan de äter eller dricker något annat. Patienterna bör också hålla sig upprätta i minst 30 minuter efter intaget. Att följa denna rutin har visat sig minska dessa biverkningar betydligt.
Den allvarligaste biverkan som hittills kopplats till Fosamax är osteonekros i käken (ONJ), ofta kallad käkbensdöd. Symtom på detta tillstånd inkluderar svår käksmärta, lösa tänder, infektion i tandköttet, långsam läkning efter skada eller kirurgiskt ingrepp i tandköttet samt synligt exponerat ben i munhålan. ONJ hos patienter som använder Fosamax är mycket ovanligt, men det förekommer oftare hos cancerpatienter efter strålbehandling eller kemoterapi samt hos tandvårdspatienter efter kirurgiska ingrepp.
Flera studier har kopplat Fosamax till ONJ hos patienter efter tandutdragning eller annat tandvårdsarbete. Efter att en tand dragits ut återuppbyggs käkbenet genom att luckor fylls igen och död vävnad avlägsnas. Fosamax kan störa dessa reparationsprocesser, vilket i sällsynta fall leder till ONJ. Läkare och tandvårdspersonal behöver därför vara medvetna om de potentiella riskerna med tandvårdsbehandlingar hos patienter som står på Fosamax.
Bördan av osteoporos för samhället är enorm och fortsätter att växa i takt med att befolkningen åldras. Fosamax och andra bisfosfonater har hjälpt miljontals patienter att hantera sin sjukdom. Dessutom, när både patienter och vårdgivare är väl informerade om läkemedlet och dess korrekta doseringsregim, kan biverkningarna minimeras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online