Restless legs-syndrom (RLS), även känt som Willis-Ekboms sjukdom, har kopplats till flera olika tillstånd och riskfaktorer. Att känna till dessa samband kan underlätta både diagnos och behandling. Här är de mest framträdande:
RLS är ofta förknippat med låga järnvärden i blodet, särskilt hos gravida kvinnor. Järn spelar en avgörande roll vid produktionen av dopamin, en signalsubstans som styr rörelser och motorik. Vid järnbrist kan därför produktionen störas, vilket bidrar till utvecklingen av RLS-besvär.
Cirka 15–20 procent av alla gravida kvinnor upplever RLS, oftast under tredje trimestern. Hormonella förändringar, i synnerhet ökade nivåer av östrogen och progesteron, kan bidra till att symtomen uppstår under graviditeten.
Personer med kronisk njursjukdom har en betydligt högre förekomst av RLS jämfört med resten av befolkningen. En störd balans av elektrolyter som kalcium, magnesium och fosfat, liksom ansamling av uremiska toxiner på grund av nedsatt njurfunktion, antas spela en central roll hos dessa patienter.
RLS kan även vara ett symtom på perifer neuropati, ett tillstånd som kännetecknas av skador på nerverna i det perifera nervsystemet. Vanliga orsaker till perifer neuropati är diabetes, brist på vitamin B12, alkoholmissbruk eller vissa läkemedel.
RLS är vanligare hos personer med neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom och multipel skleros (MS). Förändringar i centrala nervsystemet, bland annat rubbningar i dopaminnivåerna, antas ligga bakom symtomen vid dessa tillstånd.
Det bör understrykas att dessa tillstånd inte alltid leder till RLS – många personer med samma diagnoser får aldrig några besvär. RLS kan dessutom förekomma helt utan någon bakomliggande sjukdom, och ibland går den exakta orsaken inte att fastställa (så kallad idiopatisk RLS). En noggrann medicinsk utredning och korrekt diagnos är därför avgörande för att kunna behandla symtomen effektivt och förbättra livskvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online